- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
185

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lång indrivare stod där i Svenska Dagbladets korridor — jag
var mycket olycklig över alla dessa manfolk, som sökte mig, ty
det såg ju illa ut — och sade fryntligt och vänligt:

— Nu får lilla frun ordna det här, vi väntar snart inte längre.

Det är som en saga, men samma dag då jag gick ut på
middagsrasten och tog den vackra vägen om Gustav Adolfs torg,
som man så gärna gick, förbi Hotell Rydberg, Stockholms
roliga, glada Strög, kom en fångvagn körande. Jag har aldrig
varken förr eller senare sett en fångvagn. Då Hjalmar gick i
fängelse var det väl inte per fångvagn och det hade ju heller
inte riktigt varit av samma art! Men det måste ha varit en
fångvagn, en grå vagn med en häst, inga fönster, bara en liten
gallerförsedd lucka bak. Där fick jag svaret. Nu skaffar du pengarna
till hans böter.

Jag gick upp till tant Sofia Gumælius.

— Jag skriver inte på något lån, sade hon. Den där mannen
bär sig så illa åt, jag gör det inte. Och för resten tycker jag inte
om att ha mitt namn på så små papper.

Det gällde fyrahundra kronor, ty jag ville dela de åttahundra
det var fråga om, på två papper. Hjalmar måste skriva på det
andra.

— Kan inte tant Sofia låtsas att det är för mig? sade jag.

Ty ibland har man flykt i sina tankar.

Hon tog utan ett ord pennan och skrev på sitt långsamma sätt
sitt namn. Och det namnet gick i banker.

De åttahundra kronorna betalades och Boo Hjärne kom inte
heller till Amerika. Men jag höll nog på i så där fem, sex år
med att betala de böterna. Jag är mycket glad att den dag rann
upp då jag fick klippa ur tant Sofias namn ur omslagsreversen,
då sista avbetalningen — omsättning heter det ju — var gjord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free