- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
124

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svar — pengarna hade inte kommit fram, banken hade varit
stängd, han hade tagit fel på dag, det hade varit en sällsynt
otur med just denna sak. Och jag bar fram svaren och fann
att de voro otillfredsställande och en sakta förvissning om
bedrövelse kröp så småningom in i mitt medvetande. Men jag hade
att vandra min väg, det fanns ingen återvändo. Och gå hemma
efter en uppslagen förlovning? Nej. Jag har minnet av svaga
försök till brytning, brev av krampaktiga bestormanden, som
stötte mig innerst inne, ett ord: ”Va la banque!” minns jag
berörde mig kallt och avogt. Men jag måste löpa linan ut. Och
man skulle ju ge sig helt åt en och koncentrera sig på kärleken.
”Koncentrera er, flickor”, var den refräng som Ellen Key sjöng
för oss det sista mottagliga året. Man skulle stå sitt kast, man
skulle vara uthållig och man skulle inte vara ytlig.

Då Saltsjöbadsvillan gick på auktion med hela den
linneutstyrsel som fanns där, sydd av Eyvinds mor, sändes den lilla
gossen ned till farföräldrarna i Göteborg. Och växlarna blevo
flera och så kom det någon rättssak, någon tvist med en
kompanjon. Bördan var tung, hemma var det strumpstoppning
och misstämning och dessa frågor som jag inte kunde svara på:
varför har han inte omsatt papperet, som han sagt att han
skulle? Och ibland var jag ute och kom för sent hem, klockan
kunde vara bortemot elva! Min följetongsöversättning i
Social-Demokraten hade jag denna tid, den följde mig alltid, så gott
som. Jag hade tio kronor i veckan för detta arbete, för dessa
tio kronor klädde jag mig delvis och däri ingick också
veckobadet i Klara Badinrättning. Den låg över järnvägsspåret nere
vid Klara sjö. Denna badtimme, då man låg i karet och borstades
och frotterades och allt var tyst och hett var något av det
skönaste jag hade denna tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free