- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
94

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvällarna, det kunde andra inte ha. Det fanns en något enklare
sådan dam i Vasastaden. Hon var vitpudrad och att jag drog
slutsatser om hennes vandel måtte berott uteslutande på pudret,
men jag var säker i min dom. Ty hon var inte diplomatfru och
inte jockeyryttarinna, alltså ...

Skönhetsmedel kände vi andra inte till. Den tvål man hade
var mandeltvål i stanniol, man borstade tänderna med tvål så
det stod som ett skum, man tvättade håret med såpa, fast inte
så ofta, blev man narig så var man narig. Min första
nagelpasta minns jag mycket väl, det var 1902, den lilla burken kom
från Köpenhamn och hette Ungual, samtidigt började jag borsta
håret, inte bara krusa det med tång. Men parfym använde man,
om man så hava kunde. Efraim Rosenius’ fästmö Helena
Björkman stod i Wiréns parfymhandel i Klarakvarteren och där fick
jag av henne bitte små flaskor Ylang-Ylang. Då man kunde
köpa sig parfym själv, blev det framför allt New Mown Hay
och Jockey Club, allihop med en liten lapp vitt handskskinn över
propparna. Litet längre fram en parfym som hette Corylopsis
— och så var man färdig för alla de sorter och de fina tvålarna
och pudret! Som mycket länge var mjölvitt och lades på utan
skyddande underlag. Det sades alltid att skådespelerskor fingo
förstörd hy för sminkets skull, jag vet inte. Men jag vet att då
vi en gång lekte våra vanliga lekar på Norrtullsgatan 3 och jag
och Georg spelade ”Hadda Padda”, en pjäs som då gick på
Dramaten, och hatade varandra och beto varandra av svält, så
sved det i mitt ansikte hela natten för att jag strukit på vitt
puder på kinderna under det utslagna långa håret.

Sedan började hudcremerna och man kunde köpa dem litet
varstans. Länge var det annars blott en fin bod på
Drottninggatan, Stråles parfymaffär, dit man kunde gå, men handlandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free