Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bände till, då välvdes den tunga pjäsen runt och man hade en
färdig bädd inom ett fastspänt överskynke av markisväv, som
lades upp mot soffryggen. Man låg väldigt mjukt i en sådan
där divan. På sommaren var det ibland vägglöss i den, men
sådant förekom aldrig på vintern, det var en årstidssak. Då jag
en gång var på teatern med flickorna Ahnfelt och skulle ligga
över natten hos dem på Brahegatan sade de:
— Du är väl inte rädd? De går upp i taket och släpper
sig ned.
Vad det var som gick upp i taket och släppte sig ned hade
jag ingen aning om, jag svarade hövligt nej, jag var inte rädd.
Och jag sov lugnt hela natten och begrep aldrig vad jag skulle
varit rädd för.
Leches måtte ha haft mörk ek i sin matsal, vanligen hade man
ljus. Georg Skånberg skulle en gång gå på middag hos August
Lindbergs. Han ringde på, jungfrun öppnade, han steg in, tog
av sig rocken, hängde den på en av krokarna i tamburen där
han hängt den tusen gånger, ty han var en nära vän i familjen.
Från tamburen redan kunde han se ett par vinbuteljer stå på
salsbordet, men dukat var det inte ännu. Han steg in, det kom
en herre emot honom, log och bugade sig, Skånberg kände
honom inte. Den främmande herrn såg frågande ut — han var
värd i den våningen. Georg Skånberg hade ringt på i våningen
inunder, där man också skulle ha främmande. Ingenting var
för Skånbergs ögon olikt Lindbergs, samma matsal, samma
tambur, vin skulle det också bli. Det var bara herrn i huset
som såg annorlunda ut ...
Matsalsstolarna hade rotting i sitsen, höga ryggar med sirade
knoppar. Så var det en skänk. Då husets döttrar blevo litet
större sydde de i skolan en löpare till skänken, min var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
