Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. J. Christiernson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Social-Demokraten sökte förgäves dölja en svag rodnad.
Han gjorde också genast skandal i kammaren. Han lät sin
spydighets etter falla över onda och goda, rättfärdiga och
orättfärdiga. Både kungen, hovet, försvaret, kyrkan, Bran-
ting och de andra konservativa partivännerna fick erfara vad
orm de fostrat vid barmen. Till misslyckade högertalare skrek
han högt och gällt och ironiskt sitt ”Bravo!” och monarken
benämnde han alltid med ironisk vördnad ”vår dyre konung”.
Han tillhörde en tid de radikala och antimilitära socialdemo-
kraterna och var sannolikt den av massan mest beundrade,
en av dem ”som man går tio mil för att höra”. Han var en
folkhjälte, en möteskung.
Men efter en tid tystnade hans ironi, sinade hans etters
källa. Det blev rätt tyst om honom. Elaka rykten gingo att
han höll på att vända. Snart nog kom bekräftelsen. Han av-
svor sin ungdoms tro. Han stod nu på Brantings linje. Han
hånade smått radikalism’, antimilitarism, men med den soig-
nerade ironi han, bliven statsman och man av värld, fann
ensamt passande. Snart löpte rykten kring, arga, illistiga
rykten, att han mest umgicks med officerare, som i honom
upptäckt ett Napoleonskt fältherregeni, att han syntes på
hovbaler och societetens soaréer, att grevinnorna funno ho-
nom förtjusande, en kavaljer med huvud, även om han tyvärr
ännu saknade sporrar.
Han kom in i försvarsberedningarna, slog sig samman
med Tamm och slog ut både Staaff och Branting och Rydén,
blev stor auktoritet bland höger och militärer, fick rosor hem-
sända om rnornarna med band i de svenska färgerna, berättas
det. Han stod nu så långt till höger att det blev oro i lägret.
Branting, som dock älskade hans käcka fronderier vers gau-
che, fann att han flugit alltför fort. Partivännerna rasade.
Partipressen förmanade. Massorna krävde sin älsklings huvud
på ett fat. Hans valmän sände honom misstroendevotum. Så
måste han lämna riksdagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
