Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 99. Bulletinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
När hertigen kom på den tanken, att vicomten ej kunde
hejda sin häst, och såg honom rida framom de främsta
gre-nadiererna, skrek han:
- Skjuten ned hans häst, musketörer! Hundra pistoler
åt den, som fäller hästen!
Men att skjuta ned hästen utan att träffa ryttaren, vem
kunde väl hoppas att lyckas däri? Ingen vågade försöket.
Äntligen erbjöd sig en, som hade mod därtill; det var en
skicklig skarpskytt vid regementet Picardie, vid namn la
Lu-zerne; han lade an på hästen, sköt och träffade den i
landen, ty man såg blodet rödfärga dess vita hår. Men i stället
för att stupa blev den fördömda spanska klipparen ännu
ursinnigare än förut.
Hela regementet Picardie, som såg den olycklige unge
mannen ila döden till möte, ropade med hög röst: Kasta eder
av, vicomte! Kasta eder av!
Herr de Bragelonne var en officer, mycket avhållen av hela
arméen.
Redan befann vicomten sig på pistolhåll nära vallen, då
en salva avlossades och omgav honom med eld och rök. Vi
förlorade honom ur sikte; när röken skingrats, såg man
honom upprätt, men tillfots; hans häst hade dödats under
honom.
Vicomten uppmanades av araberna att giva sig, men han
gjorde med huvudet ett nekande tecken och fortfor att gå
framåt mot pallisaderna.
Det var högst oförsiktigt av honom. Emellertid höll hela
arméen honom räkning för, att han ej ryggade tillbaka, då
han olyckligtvis kommit så i närheten av faran. Han
marscherade ännu några steg, och båda regementena klappade
händerna.
Det var i detta ögonblick, som den andra salvan åter
skakade murarna, och vicomte de Bragelonne försvann nu för
andra gången i rökvirveln, men denna gång syntes han,
sedan röken skingrat sig, ej mera upprätt; han låg på ljungen,
med huvudet lägre än benen, och araberna började
utkomma ur sina förskansningar, i avsikt att avhugga honom
huvudet eller att taga hans kropp, såsom det är brukligt bland
de otrogne.
Men hans höghet hertig de Beaufort hade med blicken noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
