Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 91. Grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
- Ja, min vän, kungliga gardesofficerare.
- Kungliga gardesofficerare, säger ni, monseigneur!
utropade bretagnarna, i det de nu i sin ordning bleknade.
- Och Bicarat i spetsen för dem på min grå häst, fortfor
Aramis.
I samma ögonblick rusade hundarna likt en snölavin in i
grottan, och djupet av hålan uppfylldes av deras bedövande
skall.
- Ah, för fan! sade Aramis och återvann hela sin
kallblodighet vid åsynen av denna vissa, oundvikliga fara. Jag vet
väl, att vi äro förlorade, men det återstår oss åtminstone en
utsikt till räddning; om officerarna, som skola följa sina
hundar, komma underfund med, att det finns en annan utgång
från grottan, då gives det icke mera något hopp, ty när de
komma hit in, skola de upptäcka både båten och oss själva.
Hundarna få icke komma ut ur den underjordiska gången.
Och deras ägare få ej komma dit in.
- Du har rätt, sade Portos.
- Du finner väl, tillade biskopen med en befälhavares säkra
beräkningsförmåga, du finner väl, att dessa sex hundar
nödgas stanna vid den stora stenen, där räven krupit under, men
vid den trånga öppningen skola hundarna kvarhållas och
dödas.
Bretagnarna rusade fram med kniven i hand.
Några minuter därefter hördes kvidande suckar och
dödstjut, och sedan hördes ingenting mera.
- Bra! sade Aramis helt kallt. Nu till hundarnas ägare!
- Vad skola vi göra? frågade Portos.
- Avvakta deras ankomst, gömma oss och döda dem.
- Döda dem? upprepade Portos.
- De äro sexton, åtminstone för ögonblicket, sade Aramis.
- Och väl beväpnade, tillade Portos med ett leende av
tillfredsställelse.
- Det blir tio minuters göra, sade Aramis. Välan!
Med beslutsam min fattade han en musköt och tog sin
jaktkniv mellan tänderna.
– Yves, Goennec och hans son, fortsatte Aramis, skola förse
oss med bössor. Du, Portos, fyra av inpå livet. Vi skola nog
döda åtta av dem, innan de andra ana det, och sedan alla de
övriga; vi äro fem, och de sista åtta expediera vi med kniven
i hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
