Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 90. Aramis avgiver förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
Med en stum och eftertrycklig handtryckning besvarade
han sin väns ädla tillgivenhetsbevis.
- Nu då vi helt och hållet förklarat oss för varandra, sade
Portos, nu, då jag fullkomligt gjort mig reda för den
ställning, vari vi nu stå till konung Ludvig, så tror jag tiden vara
inne, min vän, att du även meddelar mig den politiska intrig,
för vilken vi blivit offer, ty jag inser nog, att under allt det
här ändå ligger någon politisk intrig.
- D’Artagnan kommer nog, min käre Portos, d’Artagnan
kommer nog att förklara dig denna intrig i alla dess minsta
delar; men förlåt mig, min vän, jag är djupt bedrövad, jag
är nedtyngd av bekymmer, och jag behöver hela min
själsnärvaro, hela min omdömesförmåga för att kunna rädda dig
från följderna av det felsteg, vartill jag varit nog oförsiktig
att förleda dig, men hädanefter är ingenting klarare,
ingenting bestämdare än vår ställning. Konung Ludvig XIV har
numera blott en enda fiende; denna fiende är jag, jag ensam.
Jag har tagit dig till fånge, du har följt mig hit, i dag befriar
jag dig ur fångenskapen, och du skyndar åter till din furste.
Du inser ju, Portos, att det ej finns minsta svårighet i allt
det där?
- Tror du det? svarade Portos.
- Jag är fullt övertygad därom.
- Men säg mig då, återtog Portos med sitt goda sunda
förnuft, om vår ställning är så klar, min bäste vän, säg mig då,
varför rusta vi oss med kanoner, musköter och alla slags
krigsredskap? Jag tycker, det vore enklare att säga till kapten
d’Artagnan: "Min vän, vi misstogo oss, vi måste göra om det
här; öppna för oss, låt oss slippa ut och farväl!"
- Ah, hör man på! sade Aramis, i det han skakade på
huvudet.
- Huru? Vad vill det säga? Gillar du icke den planen,
min bäste vän?
- Jag ser blott en svårighet därvid.
- Vilken då?
Tänk, om d’Artagnan skulle infinna sig, försedd med sådana
order, att vi voro nödsakade att försvara oss.
- Åh, prat! Försvara oss mot d’Artagnan? Dårskap! Den
hederlige d’Artagnan! .
Aramis skakade ännu en gång på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
