Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 86. Ludvig XIV spelar sin lilla roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickor, inifrån ön och från kusten, som dansa så väl och
äro så förföriska i sina skarlakansröda kjortlar. Man har
mycket berömt edra kvinnliga vasaller, herr överintendent.
Jag skulle därför gärna vilja se dem.
- När eders majestät behagar.
- Har ni någon utväg att sätta oss ditöver? Det kunde
ske i morgon, om ni så vill.
överintendenten kände stöten, som icke var särdeles
skickligt given, och svarade:
- *Nej, sire; jag kände icke eders majestäts önskan, ännu
mindre eders majestäts brådska att vilja se Belle-Isle; jag har
därför icke kunnat foga några anstalter.
- Ni har ju emellertid själv en båt?
- Jag har fem, men de ligga alla antingen i hamnen eller
vid Paimboeuf, och det fordras minst tjugofyra timmar att
hinna till dem eller hitföra dem. Skall jag skicka en kurir?
Befaller eders majestät det?
- Dröj ännu litet; låt först frossan sluta; vänta till i
morgon.
- Det går an. Vem vet, om vi icke i morgon ha tusen
andra tankar? återtog Fouquet, som icke längre tvivlade och
var mycket blek.
Konungen spratt till och sträckte ut handen till sin
ringklocka, men Fouquet förekom honom.
- Sire, sade han, jag har frossa; jag darrar av köld. Om
jag stannar kvar en stund till, kan jag lätt falla i vanmakt.
Jag ber eders majestät om tillåtelse att få gå hem och lägga
mig mellan lakan.
- Sannerligen hackar ni inte tänderna; det är plågsamt
att se. Gå, herr Fouquet, gå! Jag skall skicka och höra efter,
hur ni mår.
- Eders majestät överhopar mig med godhet. Inom en
timme är jag nog bättre.
- Jag vill, att någon följer eder hem, sade konungen.
- Som eders majestät behagar; jag skulle gärna vilja ha
någons arm att stödja mig vid.
- Herr d’Artagnan! ropade konungen, i det han drog på
klocksträngen.
- Ah, sire, avbröt Fouquet, leende med en min, som kom
fursten att rysa, ni ger mig eder musketörkapten till ledsa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
