Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 82. Silverfatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
Detta ömma hjärta längtade efter ett farväl och en tröst av
detta stålhjärta.
Av erfarenhet visste Atos, att d’Artagnan icke lät utforska
sig, när han sysselsatte sig med någon allvarsam affär, vare
sig för egen räkning eller i konungens tjänst.
Han hefarade till och med att stöta sig med sin vän eller
att skada honom, om han gjorde allt för mycket förfrågningar.
Emellertid, när Raoul, i enlighet med herr de Beauforts
föreskrifter, började göra anordningar för flottiljen och då han
samlade i hop farkosterna och lastpråmarna för att avsända
dem till Toulon, erfor greven av en bland fiskarna, att hans
båt nu var upplagd till kölhalning efter en resa, som den gjort
med en adelsman, vilken haft mycket brått om att inskeppa
sig.
Atos, som trodde, att denne fiskare sade en osanning för
att få vara fri och för att kunna, då alla han? kamrater voro
borta, förtjäna mera penningar på sitt fiske, envisades att
erhålla närmare underrättelser.
Fiskaren upplyste nu, att för omkring sex dagar sedan hade
en person nattetid kommit att hyra hans båt för att göra ett
besök på ön Saint-Honorat. Man kom överens om båtlegan,
men adelsmannen hade medhaft en stor vagnslåda, den han
velat taga med sig om bord, oaktat varjehanda svårigheter
förorsakades därav. Fiskaren hade velat avsäga sig hela
affären. Han hade botat därmed, men hotelserna hade icke haft
annan verkan, än att de ådragit honom duktiga käppslängar
av den främmande, som icke skonat hans ryggtavla. Fiskaren
hade då under eder och förbannelser tagit sin tillflykt till
förmannen för hans kamrater i Antibes, vilka sins emellan
skipa rättvisa och beskydda varandra mot oförrätter, men den
främmande hade då framvisat ett papper, vid åsynen härav
hade förmannen djupt bugat sig och befallt fiskaren att lyda, i
det han läxade upp honom, för det han visat sig så
gensträ-vig. Då hade man begett sig av till sjöss med den omförmälda
lasten.
- Men, invände Atos, allt detta upplyser icke, huru det
gick till, när ni förliste
- Jo, hör på. Jag styrde kurs på Saint-Honorat, som
adelsmannen befallt mig, men han kom på andra tankar och
menade, att jag ej kunde gå söder om klostret.
- Varför det då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
