Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 71. Frestaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
ljumt och gult bröd, vars lukt lockar och förnöjer redan på
avstånd. Ni lever där som en av forntidens män. Oinskränkt
herre över edra stövare, edra metrevar, edra bössor och edert
vackra rörhus, lever ni där i överflöd av eder jakt och edert
fiske, lever i den fullkomligaste säkerhet. Ni tillbringar på
detta sätt en mängd år, efter vilkas förlopp ni är
oigenkännlig, omskapad och sålunda har tvungit Gud att förändra hela
edert öde. Det finns tusen pistoler i den här påsen,
monseigneur. Det är mer än som behövs för att köpa hela
träsket, varom jag talar; det är mer än som behövs för att leva
lika många år, som ni kan ha dagar att leva; det är mera
än som behövs för att vara den rikaste, den mest oberoende,
den lyckligaste människa i hela trakten. Mottag, liksom jag
erbjuder eder, glatt och uppriktigt dessa penningar. Vi f
rånspänna genast från denna vagn två hästar. Den dövstumme
karlen, som är min tjänare, ledsagar eder, i det I riden om
nätterna och so ven om dagarna, till det land, varom jag talar.
Jag skall då åtminstone njuta av den tillfredsställelsen, att
jag gjort min prins den tjänst han själv önskat. Jag skall ha
gjort en människa lycklig. Gud skall finna mera behag däri,
än om jag gjort en människa mäktig. Detta är mycket
svårare. Nå väl, varför svarar ni mig icke, monseigneur? Här
äro penningarna. O, tveka icke! I Poitou äventyrar ni
ingenting, om icke att insjukna i feber. Och detta onda kunna
landets trollkarlar bota för edra pistoler. Vid att spela det
andra partiet, det ni vet, löper ni fara att mördas på en tron
eller strypas i ett fängelse. Jag bekänner nu, att sedan jag
noga övervägt båda delarna, skulle jag, vid mitt liv, icke
tveka i valet!
- Min herre, yttrade den unge prinsen, låt mig, innan jag
fattar något beslut, stiga ur denna vagn, gå på jorden och
rådfråga den röst, som Gud låter tala i den fria naturen. Tio
minuter blott, och jag skall sedan svara eder.
- Gör det, monseigneur, sade Aramis, i det han
vördnadsfullt bugade sig, så högtidlig och vördnadsbjudande var den
ton, i vilken dessa ord uttalades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
