Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
sade Aramis. När jag ser eder åter, säger jag! God dag,
sire!
- Intill denna stund, utropade den unge mannen, i det
han lade sina vita och magra fingrar på sitt hjärta, intill
denna stund inga drömmar mer, inga sinnesrörelser mer,
jag skulle duka under! Ack, min herre, vad mitt fängelse
är trångt, och vad detta fönster är litet! Vad även dessa
dörrar äro små! Huru har väl så mycken stolthet, så
mycken glans och sällhet kunnat hit inkomma och rymmas
härinne!
- Eders kunglig höghet smickrar mig, sade Aramis, då
ni säger, att det är jag, som bragt eder allt detta.
Han klappade på dörren.
Fångvaktaren kom att öppna; han åtföljdes av
Baisemeaux, som, plågad av oro och fruktan, mot sin vilja börjat
lyssna vid dörren.
Lyckligtvis hade ingendera av de båda samtalande, icke
en gång under lidelsens häftigaste utbrott, glömt att
dämpa sin röst
- Vilken långvarig bikt! sade guvernören, i det han
försökte skratta; skulle man väl någonsin tro, att en fånge, en
människa, som är så gott som död, kunnat begå så många
synder!
Aramis teg. Han längtade att komma ut ur Bastiljen, där
den hemlighet, som besvärade honom, gjorde honom luften
ännu vidrigare.
När de kommit tillbaka in i Baisemeaux’ rum, sade Aramis:
- Låt oss nu tala om affärer, min bäste guvernör.
- Ack! svarade Baisemeaux.
- Ni kommer ihåg eder förbindelse på hundra femtio
tusen livrés? sade biskopen.
- Och min skyldighet att inbetala första tredjedelen av
summan, tillade suckande den stackars guvernören, i det
han tog några steg mot sitt järnbeslagna kassaskåp.
- Se här edert kvitto, sade Aramis.
- Och se här pengarna, återtog Baisemeaux med en
trefaldig suck.
- Orden ålade mig blott att giva eder ett kvitto på femtio
tusen livrés, sade Aramis; den ålade mig ej att mottaga
pengar. Farväl, herr guvernör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
