Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 53. En kunglig supé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
kringstående borden; ett mindre bord, säga vi, men vi böra
tillägga: detta bord var dock det största av alla.
På detta bord framsattes dessutom ett oerhört antal av olika
rätter, fisk, villebråd, kött av tama djur, frukter, grönsaker
och konserver.
Konungen, ung och kraftfull, en väldig jägare och road av
alla slags svåra kroppsövningar, hade för övrigt den
naturliga hetsighet i blodet, som hastigt befordrar matsmältningen
och ger förnyad aptit, en fördel, som är gemensam för alla
bourboner.
Ludvig XIV var mycket grannlaga på mat; han klandrade
gärna sina kockar, men när han gjorde heder åt deras
anrättningar, så gjorde han det på ett sätt, som väckte häpnad.
Konungen började sin måltid med flera soppor, dels
hopblandade i ett slags macedoine, dels ock serverade var för sig.
Han hopblandade eller, om man så vill, åtskilde var och en av
dessa soppor med ett glas gammalt vin.
Han åt fort och med mycken aptit.
Portos, som av vördnad väntade på en armbågstöt av
d’Artagnan för att begynna, vände sig, då han såg konungen så
där gripa sig an, till musketören och sade halvhögt:
- Nu kan man väl få börja, då hans majestät föregår med
så gott exempel? Se bara!
- Konungen äter och samtalar på samma gång, svarade
d’Artagnan; laga blott så, att, om han händelsevis skulle tala
dig till, du då icke har munnen fullproppad, vilket vore
oskickligt.
- Säkraste utvägen vore att icke äta alls, återtog Portos.
Jag tillstår likväl, att jag är bra hungrig, och allt det här
har så retande ångor; de ta både luktsinnet och aptiten i
anspråk.
- Tänk icke på att låta bli att äta, sade d’Artagnan; då
skulle hans majestät bli missnöjd. Konungen säger vanligtvis,
att den som äter duktigt, han arbetar också duktigt, och han
tycker inte om, att man tar litet till bästa vid hans bord.
- Men skall man äta, hur kan man då undvika att ta
munnen full? anmärkte Portos.
- Det gäller helt enkelt, svarade musketörkaptenen, att
hastigt kunna svälja, när konungen gör dig den äran ställa
sitt tal till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
