Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 47. Den nye jesuitgeneralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
dem, att de förra officerarna förstått att skaffa sig en vän i
herr Fouquet, och att då herr Fouquet visste dem vara sina
vänner, hade han strax fattat välvilja för dem, så att de ej
haft tråkigt på hans område. Då funderade de på saken. Men
strax tillade intendenten, att han, utan att överträda herr
Fouquets befallning, kände sin herre nog för att veta, det
varje adelsman i konungens tjänst intresserade honom, och
att han, ehuru obekant med de nykomne, ville för dem göra
lika mycket, som han gjort för de andra.
- Förträffligt, och jag hoppas, att handling följde på ordet;
ni vet ju, att jag önskar, att man aldrig i mitt namn lovar
något utan att hålla det?
- Därefter ställde man till officerarnas förfogande våra
båda kaparfartyg och edra hästar samt gav dem nycklarna
till huvudbyggningen, så att de nu göra sina jaktpartier och
promenader med de damer, de träffa på Belle-Isle, och med
dem, de kunna uppsöka i omgivningarna och som icke frukta
för sjösjuka.
- Det finns ju en stor mängd damer i Sarzeau och Vannes,
eders högvördighet?
- Åh ja, hela kusten utefter, svarade Aramis lugnt.
- Och nu, beträffande soldaterna?
- Ni förstår väl, att allting är relativt; för soldaterna
fordra vi goda livsmedel och hög sold.
- Förträffligt! Och därför så . . .?
- Därför kunna vi ock lita på denna garnison, som redan
är bättre än den förra.
- Gott!
- Därav följer ock, att om det är Guds vilja, att man så
där varannan månad byter om garnison, ha vi efter tre år
haft hos oss hela arméen, så att vi, i stället för att ha ett
tillgivet regemente, skola ha femtio tusen man, på vilka vi
kunna lita.
- Ja, jag visste väl, sade Fouquet, att jag i ingen hade en
så dyrbar, ovärderlig vän, som i eder, herr d’Herblay, men
under allt det här, tillade han skrattande, glömma vi alldeles
bort vår vän du Vallon; vad har det blivit av honom? Under
de tre dagar, jag varit i Saint Mande, tillstår jag, att jag
glömt bort både honom och allt annat.
- Åh, jag glömmer honom icke, jag! svarade Aramis, Por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
