Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Ett lanthus av en furukista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
- Vad då?
- Att krossa huvudet på den förste, som utspritt detta
rykte, och även på den förste, som lyssnat därtill. Sedan
kommer jag .tillbaka till England för att där söka mig en
tillflyktsort, kanske även en anställning hos eders härlighet.
- Ja, kom tillbaka, kom tillbaka!
- Olyckligtvis, mylord, känner jag här endast eder, och
det kunde hända, att jag icke mera träffade eder här eller
ock att ni glömt bort mig i eder storhet.
- Hör på, herr d’Artagnan, svarade Monk, ni är en högst
angenäm ädling med mycket förstånd och mod; ni förtjänar
all den världens lycka; kom med mig till Skottland, och jag
svär, att jag där, som vice konung, skall bereda eder en
lott, den var och en skall avundas eder.
- Ack, mylord, i denna stund är det omöjligt. Jag har
för närvarande en helig plikt att uppfylla, den, att vaka över
edert rykte; jag måste sörja för, att ej ett elakt skämt i
samtidas ögon, vem vet, kanske även i eftervärldens,
fördunklar glansen av edert namn.
- I eftervärldens, herr d’Artagnan?
- Ja, visst. Alla omständigheterna av denna historia
måste bli en hemlighet för eftervärlden, ty om den
olycksaliga historien med kistan utsprides, skall man säga, icke att
ni på ett redligt sätt och av fri vilja åter uppsatt konungen
på tronen, utan att ni gjort det till följd av en förlikning,
uppgjord mellan eder båda i Scheveningen? Förgäves skulle
jag förklara, huru saken tillgått, jag, som vet det; man skulle
ej tro mig, man skulle säga, att även jag fått min andel av
vinsten.
Monk rynkade ögonbrynen.
- Rykte, heder, ärlighet, sade han, I ären blott tomma ord!
- Ett töcken, genmälde d’Artagnan, ett töcken, genom
vilket man aldrig ser rätt klart.
- Nå väl, far då till Frankrike, min bäste herr d’Artagnan,
sade Monk; far dit, och för att göra England tillgängligare
och angenämare för eder, så mottag ett minne av mig.
- Åh för tusan! tänkte d’Artagnan.
- Jag har vid stranden av Clydefloden, fortfor Monk, ett
litet lanthus, beskuggat av träd, en cottage, som man här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
