Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764 Åbo.
ner ansågos ha gjort sig skyldiga till döden. Hofrätten
hemställde i September månad 1690 sitt betänkande till II. M:s
höga skärskådande. Inom en månad kom H. M:s svarobref till
konsistorium. Det innehöll detsamma som ett betänkande af
biskop Gezelius, att "de vilsefarande", nämligen U. och hans
anhängare, skulle till en början undervisas och förmanas, med
det tillägg, att offentliga förböner skulle för dem hållas i
församlingen. Då detta verkställdes, visade sig U. väl fogligare
än de andra, men kunde likväl ej förmås att afstå från sina
satser. De anklagade underkastades ett grundligt förhör, och
förloppet deraf inberättades till H. M. Derpå kom befallning
till hofrätten, att dessa motsträfvige skulle lagligen anklagas
och dömas. U. dömdes i December månad 169*2 att enligt lag
ha förverkat lifvet, men fälldes till lifstidsfårigelse med arbete.
Derpå blef han om våren 1693 öfverförd till Stockholm och
insatt på Smedjegården.
U. dog 1732 med en frimodig bekännelse af den tro, för
hvilken han lidit. Så vanhedrad han dittills varit, erhöll han
en hederlig begrafning. Märkvärdigt nog var det i synnerhet
studenter, som bekände sig för hans vänner, och af idel
studenter bars han till grafven i Maria Magdalena kyrkogård på
Södermalm, hvarjemte ock en ansenlig hop äfven af s. k. "bättre"
slöt sig till liktåget. En stor svårighet uppstod att få någon
af presterna att förrätta jordfästningen, enär han af dem
ansågs ha dött såsom en kättare. Kapellanen vid
Smedjegårdshäktet måste ändtligen dertill.
En af de första dagarne i Januari månad 1797 ankommo
till Åbo tvenne resande i en med tre hästar förspänd släde.
Den ena, klädd i utländsk drägt, hoppade ur släden, och af
honom samt några tillstädeskomna uppassare lyftades ur
samma släde och inbars på en madrass i huset den andra, som
var sjuk, men likaledes i utländsk drägt. Då värden vände
sig till den förstnämnde mannen och sporde om de resandes
namn, tog denne en penna och skref på ett papper: *Tadeusz
Kosciuszko, landsflyktig. Julian Ursin Niemcevicz, hans vän."
Så snart man i Finlands dåvarande hufvudstad erfor att
en af tidehvarfvets namnkunnigaste och berömdaste män, den
frejdade polacken Kosciuszko, gästade Åbo, samlade sig genast
utanför huset en massa folk, som åstundade att få sc den oe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
