Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
Rom.
skattades till en million rdr. Emedan ryska befälhafvaren
lik-väl snart kunde få förstärkning, afseglade den svenska styrkan
redan samma dag om aftonen. Cederström befordrades för
denna bragd till major och riddare af svärds-orden, och flera
af de öfriga officerarne belönades. — liogersvik blef äfven 18
år sednare kändt i svenska krigshistorien, då ryska flottan
1808 här instängdes af den svenska, i förening med ett par
engelska linieskepp, och hölls der blockerad under större
delen af sommaren. Man ärnade göra försök med dess
förstöring genom brännare, men dessa blefvo så sent färdiga, att
fienden under tiden hunnit stänga inloppet, och svenska flottan
måste, då höststormarne började rasa, lemna stationen.
Rom. Våra första bekantskaper med Italien och Rom
räkna vi från vikingarne. I nionde seklet beslöt den djerfve
härföraren Ilasting att sträcka sin härfärd ända till Eom.
Stora, djerfva företag föresväfvade ständigt denne man, och
han hvälfde i sitt sinne ingenting mindre än att förskaffa sin
fosterson, Björn Jernsida, välde och värdighet af romersk
kejsare. "All verldens riken, som ligga för oss öppna", så talade
han till sina kämpar, "må skåda vår ära. Hundra tusen hafva
redan fallit för våra svärd, men hvarje kämpe sträfvar, när ett
mål är hunnet, till ett ännu högre. Och då vi skänkt Roms
krona åt Björn Jernsida, skall vår ära genljuda kring hela
jordens krets." Från Spanien styrde ban med sin flotta af
långskepp till kusten af Italien. (Om hans bedrifter i detta
land se vidare under art. Luna.)
I tionde århundradet hemsökte vikingarne ånyo Italien,
satte sig äfven ner derstädes och utbredde sina eröfringar så
långt, att påfven i Rom fruktade dem och lät derföre samla
en stor här från Tyskland, Italien och andra länder, för att
fördrifva dem. Nordmännen skickade då bud till påfven, att
de ville tjena honom och emottaga det eröfrade landet, som
förläning af honom. Påfven, förlitande sig på sin öfverlägsna
krigsmakt, befallte nordmännen att draga ur riket, annars
skulle de allesammans blifva nedhuggna. Nordmännen voro
förtviflade, och beslöto att hellre dö med ära, än öfvergifva
landet. Den 18 Juni 1053 angrepo nordmännen de stora
förenade tyska och italienska härarne vid Civitella i landskapet
Cap i tan o la, slogo dem totalt och togo påfven Leo IX tillfånga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
