Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Florens. 158
mig om ceremonielet!" De voro en timme i enrum, hvarefter
de utkommo, och alla herrarne i konungens svit blefvo
presenterade.
En af anledningarne, som förde Gustaf till Italien var den,
att träffa den s. k. pretendenten, den siste af de från England
förjagade Stuartarne, hvilken, under den af påfven honom
förlänade titeln af hertig af Albanien, i hög ålder och små
omständigheter lefde i Florens genom det nådebröd, han sparsamt
erhöll från hofvet i Versailles. Pretendenten uppgafs såsom
den, hvilken egde kännedom om alla frimureriets hemligheter,
och stode i spetsen för detta ordensväsende i bela verlden, och
konungen spekulerade att i egenskap af frimureriets högsta
chef efterträda honom, hvilken, enligt naturens ordning, ej
kunde lefva länge. De råkade hvarandra på spektaklet första
aftonen af konungens vistande i Florens, då pretendenten
infann sig i konungens loge. "De komplimenterade hvarandra
mycket11, säger Armfelt, "men gubben satte sig bakom; ban såg
fasligt förfallen ut, gick med största svårighet och var illa
klädd." Gustaf gjorde nu allt för att vinna hans gunst; nästan
öfverhopade honom med penningar, samt lofvade att i Paris
lägga sig lifligt ut för att han skulle återfå den pension af
240,000 livrés, som af franska hofvet blifvit honom lofvad viel
giftermålet, men som ban sedan ej erhållit. Pretendenten var
den besynnerligaste menniska. Med en inkomst ej öfverstigande
36,000 livrés, hade han likväl anspråk att lefva som en furste,
och gaf dagligen middag åt 16 personer samt baler tre gånger
i veckan. Armfelt säger: "I dag på middag hos grefven af
Albanien, vi voro ej mer än fem personer, middagen excellent,
och gubben ganska intressant, han talte om sina gamla
legender, och i hans tal syntes lika mycket förstånd som dristighet;
men ödet hade varit honom emot; ban slutade med att säga:
"Med ett ord, mina herrar, bedragen af Frankrike, öfvergifven
af Spanien, förrådd af mina närmaste, ser ni här en gammal
soldat som saknar bröd." — "Hans hus var artigt nog
arrangerade, fortfar Armfelt, "och hade konungen i Sverige och ban
täflat, hvilken skulle ge bästa middagen, hade belt visst
pretendentens fått företrädet." Han uppförde sig med en viss
värdighet, som passade hans person, och konungen, som ofta
besökte honom, umgicks med honom fullkomligt som med en
kunglig person. Vi antaga, att ban för all denna godhet visat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
