Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som Jofur mellan blixt och lågor:
£j som hån dem i moln till ofärd sänder ner;
Nej, som Olympen honom ser
I glans på luftens lätta ^vågor.
Min själ, som helt förtjust till ögat sig begaf,
. Ej vet om hvad han såg var himmel eller haf:
Hon Gudar såg på skyar flyta.
Den nederstegna luft, så djup som han var ren,
Med mer än tusend solars sken
Förgyllde der en flygtig yta.
Men ögat snart förgät båd’ ljus och prakt och våg
När det en ung af folk kring den Prinsessa såg,
Som nu gaf dag åt sjclfva dagen.
Allt annat steg i rök med sorlets höga rop;
Men Glädjens Gud i denna hop
Nu sjelf var af sin magt betagen.
Han steg frän Svea thron och Gcstafs sida ned
Bland Nöjen och Behag, en flock af många led,,
Alt se vår nya Sällhet hamna;
Så litet är vår Prins från Gudars tycke skild:
Det var Prins Carl, i denna bild,
Som gick att der sin Brud omfamna.
Helt visst en gudakraft af åsyn och af röst
Tog in med nordens il den mängd af ädla bröst,
Som Svenskt med sjclfva luften andas.
Som värman stiger ner och jordens ångor drar,
Så lågan hos det Höga Par
Med Folkets kärlcks-offer blandas.
Der brann ett snmladl nit, som från en enda själ,
för Wasas samma blod, och för det samma väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
