Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODE
öfver den 6 Dec. 1773, då Hans Exe.
Hiks-Rådet m. m. Ilerr Grefve And. Joh.
von Höjpken återtr’ådde i Kongl.
Rådkammaren.
Nej , rids ej, store Drott! att se en gratulant:
Den lsonst att fånga gunst för mig är oliekant.
Mitt hjerta något Lar, som det er måste säga:
1 alla tider Svenskt, det rörs för Fosterland;
D«t flödar denna gång, när, af Försynens Land,
Jag Sver’get ser er åter äga.
Fast jag är alltför klen att styrslens konst förstå,
Är jag dock med till Lafs, jag sett Lvad vågor gå,
OcL ömkat vår Monark, som mellan skär skall styra.
Hans önskan, liksom vår, är nu tillfyllestgjord;
Han fått, i lycklig stund, sin äldste Lots om Lord:
OcL nu till trots må Lafvet yra.
Det var att l.ägga grund till GUSTAFS ärestod,
När Himlen Lonom gaf alt segra utan Llod,
OcL rycka Svea löst från dem, oss kunde sälja;
Men Loppets rätta dag för framtid ocL för oss,
Att se på denna grund en Honom värd coloss,
Då gryr, när Han kan ämnen välja.
Jag vet, att jorden kraft af vinterLvilan får;
Men af ert gagnelif rc’n tolf förstörda år
Ej tarfvats till, att få ert råd för Sver’ge moget:
Det sköt i våren ax, det bar den bästa skörd;
Men fästet, öfverfullt af all slags nederbörd,
Är, liksom Lafvet, aldrig troget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
