Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hvarför ej fä se? hvi ej med den fä Irifvas?
Hvar kan en större slaf för allmän nytta gifvass1
All hugsan, allt förstånd, allt omak här behöfs,
Att med hans vakna flit hans samfunds hunger söfs:
Och sådant under slump att kunna sjelf förlora.
Med mycket mindre gagn dock menskor heta stora.
Hur litet ofta görs, som öfvernog beröms,
När tusend gånger mer i handclsbokcn göms!
Dertill att vinna land och skaffa sitt förmåga
Vill oftast lika vett, snart lika mod att väga:
Men tiden, full med våld mot lika stora män,
Slår krigarboken upp, men handlens bok igen.
Än mer, att vara vrång mot bägge två tillika,
Han tar det gjorda gagn af hjellen och den rika,
Och slöser det på lek, på glitter och på flärd,
Som vördas framför allt och nämns den stora vcrld.
Så aktas detta gagn, likt gräs vid’menskors fötter:
Man bergar deras hö och trampar deras rötter.
Så sköts Som något dyrt ett annat utan frukt,
För blott sin höga färg och oftast skadelukt.
Så firas lika dyrt en doglös papegoja,
För sina granna dun och för sin konst att stoja.
En tid man var förförd af Aggets vilda skri;
Gudinna! det är väl, den yrslen är förbi.
Långt från den bädska lust att mig på menskor
hämna
Jag ville denna tid ej ens behöfva nämna,
Ej ens, bland mycket ondt jag då till fullo rönt,
Hur hårdt min sörjda Vän af otack blef belönt.
Likväl då det är gjordt, och jag förtiger annat ,
Förunndet vara sagdt: Han dock sin vcrld ej bannat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
