Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det, att lira språk af aigrablaggnrns-sjålar?
Man finner denna ört på hemplanterad säng:
Fransyskan hos sin far, och Svenskan hos sin dring.
Och sådan äger mod att modersmålet klandra!
Att sätta det i ljud, i rikdom , under andra!
Så står då allt behag i tyckets lösa klang,
Och ej i ordarigt, i sak och sammanhang?
Du säkert minst försökt det tungomål du bannat:
Hvart land har brist i ett och förråd af ett annat;
De qvitta mot hvarann; och språken lika så:
Och tryter oss ännu, så kunna vi ju fa.
Helt visst vi ägde allt, om blott man ville tåla,
Att skalden söker färg, som ämnet är att måla:
Han skildra bör en sparf, den skall jn vara grå. . .
”Men grått, hvad det är fult!” . . . Hor vill man
skildra då?
Der verldens rätta skick en sjelfgjord smak förtörnar,
Der gadden döms från bi, och hvassa klor från örnar,
Der tusend goda. ting man Qolligt måste fly,
Der fel är vara nött, och fel är vara ny:
Hnr skall med menskokonst man sådant folk förnöja?
Hur språket blifva rikt? hur snillets flygt sig höja?
Gif hit den skalderätt man obehörigt tog:
Om smaken hlifver klok, får språk och snille nog.
Men om du ej förstår, der menska kan begripa,
Så låt ditt slöa vett på tolkningsstenen slipa.
En skald är skäligt klar, när sammanhanget röns >
Tänk efter, kära barn! han skrifver ej för höns.
Det har du aldrig sett; ty kan det aldrig vara . . ,
Se upp, så får du se det sanna med det klara.
Det har du icke hört ... Af drängen, vill jag tro;
Men fast du icke hör, månn gräsen icke gro?
Vittra Arb. af O. Bergklint, *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
