Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sängs och jag gjorde min vanliga rond, hade han
flyttat ut det i salongen.
— Ta mej fasen blinkade han inte åt mej och till
slut tyckte jag att han sa något också på ett konstigt
språk, berättade gubben på morgonen.
— Det var nog australiska, sade jag. Joo, jag har
hört det ibland, men jag fäster mig inte vid det. Man
blir van vid allting.
— Jag tycker att du skulle gräva ner otäckingen,
du har ju inte långt till nya körgårn, för han kan väl
få ligga i vigd jord, stackarn, fast han är hedning.
Jag förstår inte vad du kan ha för nöje av en sån där
mackapär, och för rexten kan han skrämma slaget på
fruntimmer om han börjar blinka och muttra för sej
själv — gräv ner honom eller sälj honom till
panoptikum, där hör han hemma, men inte här!
— Farbror ska inte tro att fruntimmerna nuförtiden
är så hariga av sig som i farbrors ungdom. Nu
tål de kallt stål, var lugn för det! Och inte är de
rädda för karar, till och med om det är australnegrer,
så mycket har jag sett. Och för resten är ju bara
huvet kvar av honom. Det är ingenting att lägga på
efter.
— Ja, du kanske har rätt, men jag skulle säljan
och tjäna grovt med pengar pån, för att han är dyr,
så mycket begriper jag...
En lerkanna från en indiangrav i Costa Rica är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
