Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Fiskarglädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
allihop. Det blir hamnfische. Du gett ha dej lite
vätte brännvin, Zeterberg.
Och nu kom Hanna in med uppkavlade ärmar.
— I ska se, moster, ropade hon, hela hamna ha
fische! Båta ligg som tråg1 där i Barkarhålet och det
lyse som elden bortur dorn!
— Har du sitt morbrorn då?
— Nej, jag vet int.
Nu började båtarna komma på det inre av sundet.
Kvinnorna och barnen och de åldrigaste gubbarna
syntes skynda ner till bodarna. Jamande katter, kring
vilka ungarna hoppade, skyndade efter. Pojkarna i
båtarna gastade och skreko, och hamnen, som nyss
legat så stilla och tyst i morgonsolen, var plötsligt
fylld av slammer och oljud.
Redan hade de första båtarna lagt i land, och
ner-blötta fiskare kommo svettiga och drypande genom
gistvallarna upp till stugan för att få lite kaffe och
slå sig till en stunds vila.
Gumman Ångerman hade ingen ro. Hon for som en
vind ner på bryggan, och där stod hon i solskenet
och skrek åt alla, som rodde förbi:
— Ha vore fische?
Men ingen visste något. Endast en gubbe gav ett
hoppfullt svar.
— Var lugn du, Johanna, sa han, hela hamna ha
fische i dag!
Och nu kom Ångerman, och nu kom Simon. De
rodde sida om sida, och gubbarna rodde kutryggiga
bak, men de höga, starka drängarna fram. Och båtarna
1 Tråg = tråg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
