Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
— Locknéus! härmade han. Locknéus! Tror du jag
far hem med törsköta, når jag har kommit hit!
— Vi lägg! hördes som ett eko från alla båtarna.
Och ankarlinorna halades upp, männen på framsätet
vid årorna, kvinnorna på båtkanten och kastade nätet i
sjön.
Allt rödare och smalare stod kvällskenet över bergen,
och alltmer regnade skymningen ner. När skötarna
voro lagda, rodde båtarna från de spridda ställena
åter upp på linje och ankrade med vakvålan i
akterstammen för att om stormen kom, ha klart att genast
hala in sköta och fara hem.
Lanternan tändes i kantbåten, bolstrarna och fällarna
bäddades ut, tofterna restes på kant till vindskydd, och
snart sov man överallt. Eller låg åtminstone.
Vid tolvtiden, när stjärnorna glödde genom en
stoft-grå, kylig luft och stora moln syntes likt bläckplumpar
på himlavalvet, skrek en röst:
— Stormen kommer! Stormen kommer! Opp och
hala sköta!
Yrvakna huvuden körde upp över båtkanterna, och
figurer syntes röra sig. Kommandoord begynte höras,
årors gnek i håbandén, och skvattrandet ökade om
bogen.
En stor stjärna hängde som en fyrlåga i söderns
mörker. Ett moln i form av en enorm triangel eller
en figur med utbredda armar reste sig över
horisonten och lade en svart skugga följd av vinddån över
grundet, och det pillrade som röda blommor i östra
horisonten.
— Månan! Månan! Hon är full i blod, det blir
stormen! ropades från båtarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
