Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
c. o. norén
Den torra sandstranden.
Som nämndt, höjer sig sandstranden så småningom inåt land till.
När den nått en viss höjd öfver vattenytan, förmår kapillärkraften ej
längre lyfta upp vattnet till ytan, utan de öfversta lagren af sanden bli
torra, ehuru fuktigheten alltid vidtager på ett ringa djup. Emellertid
är denna ytans torrhet ganska hinderlig för vegetationens utveckling.
Den torra sanden sättes vid hvarje starkare vindfläkt i rörelse, hvilket
gör det ytterst svårt för växternas frön att här få tillfälle att gro och
utveckla sig. De växter, som det oaktadt lyckats få fast fot här, föra
en bekymmersam tillvaro, hotade af öfversandning och af att bortspolas
af höststormarna. Därför kan ej här någon starkare bindning af sanden
ifrågakomma och vegetationen blir på detta bälte ytterst gles. Likadant
är enligt de fleste författares utsago förhållandet på motsvarande
område på hafssträndernas sandfält. Gul och öde sträcker sig den torra _
sandstranden ända till dynens fot endast här och där afbruten af en
liten samling växter eller något enstaka i sanden ofta halft begrafvet
individ. De ofvannämnda små »växtoaserna» ha ofta en särskild
omständighet att tacka för sin uppkomst. Gräfver man bort sanden under
en sådan, träffar man vanligen på något särskildt substrat, oftast halft
förmultnad gammal vass, som begrafts i sanden, och som genom sin
större förmåga att kvarhålla fuktigheten meddelat något däraf åt den
öfver liggande sanden, så att en lämpligare groningsbädd uppkommit.
Dylika växtbestånd på den torra sandstranden vid Halleberg bestodo
af t. ex. Agrostis stolonifera, Galium palustre, J uncus lamprocarpus,
Le-ontodon autumnalis, Ranunculus flammula * rcptans, Rumex acetosclla,
Triticum repens, Vicia cracca, Viola canina. Dessutom groddplantor af
Alnus glutinosa, Anthyllis vulneraria, Barbarea strida, Cirsium palustre,
Geranium robertianum, Pinus silvestris, Potentilla anserina, Salix sp.
Galium palustre visar synnerligen utpräglad en egenhet, som är vanlig
äfven hos flera andra af sandstrandsväxterna: ofvanjordsdelarnas
röd-färgning af anthocyan. Detta är väl närmast att uppfatta som ett
skyddsmedel mot den starka insolationen. Så har jag stundom funnit
exemplar af Galium, som till hälften varit beskuggade af nägon sten
eller dyl. och hos dessa var endast den ej beskuggade delen rödfärgad.
De växter, som lyckats fatta fast fot på den torra sandstranden,
där intet dylikt underlag finnes, äro som sagdt lätt räknade. En af de
vanligaste bland dem är den lilla, blott fä cm. höga Care.v Oedcri.
Den träffas för det mesta öfversandad ända upp till hanaxet, något som den
synes fördraga utan vidare olägenhet. Ett och annat exemplar af Spcr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
