Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min gamla koster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finnby innan han sjönk. Intressant nog, även som
segling betraktat.
Jag vet verkligen inte, var båten finns nu,
men möjligen har den reparerats och tillhör vår
stolta skärgårdsflotta.
Nu återvänder jag till det, varifrån jag utgick:
— Giv aldrig bort något, som är ditt eget. Men
har du fått något, så låt det gärna gå vidare!
Jag betalade så litet penningar för båten i
jämförelse med det nöje, jag haft av den, att jag
måste betrakta den som skänk. Men de ädla
givarna ville inte längre äga den — kan det ligga
något i det? Ville de pröva min duglighet på
sjön? Eller ville de ge mig avsmak för sjön
för att vara försäkrade om min existens och få
nöjet att fortfarande umgås med mig? Detta är
mig ännu en gåta. I varje fall var det dem en
sjujäkla risk. Ty genom den båten fick jag smak
för sjön, fast jag ofta i hårt väder satt och svor
över de ädla givarna. I den båten lärde jag mig
litet av segling och lärde mig att snåla med
styrbordshalsarna. Men en gång måste jag sätta rakt
på land en decembernatt och blev fördröjd, då
jag samma kväll borde ha skickat gubbar till Strix.
Ty jag måste leta mig fram efter stjärnorna mitt
igenom en skog, som inte är så lätt att traversera.
Medan en gammal fiskare stod och pumpade för
att hålla båten uppe på den häll, där han stod
och hängde med fören — visserligen i lä, men
ändå. Ty det är inte lustigt alis att kliva i sjön i
december, om det skulle gälla.
Nu återvänder jag än en gång till mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
