Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min gamla koster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dricka toddy med stora supar och Norrtäljeöl.
Jag var en stor filantrop på den tiden. Nu är jag
det också men på annat sätt, praktiskt.
Havsisen kom alltså och sköt undan stöttorna,
och kostern ramlade ikull. Bräckte två bord, vilka
vid undersökning befunnos ha ungefär samma
konsistens som torrt Heligrens snus n:r 2 —
ruttna, omöjliga.
Jag sade, att jag inte ville ha med den kostern
att göra mera som båt utan tänkte hugga sönder
den till ved, när vårvintern kom. Det var
visserligen synd om en massa detaljer, särskilt om
trallarna — ni lantbor vet förstås inte vad trallar
är — det är någonting med urholkningar i, plats
för buteljer och glas. Och den här båten såg i
sitt inre ut som en bikupa. Alla kubikdecimeter
(bikupdecimeter), som icke hade upptagits av de
förra ägarnas stofthyddor, bestodo av trallar. Det
hade med ett ord varit en vanlig
Stockholmsgrosshandlarfyllbåt av den mest renodlade sorten. När
jag kom ombord för en segling och satte ner min
vanliga liter och ett dussin öl, tycktes de andra
oupptagna hålen gapskratta åt mig. Eller gapa
hungrigt.
Nåväl! När mina byamän hörde, att jag tänkte
hugga sönder kostern till ved, skickade de en
deputation. De ville köpa kostern och ha den som
kvarnbåt. Man seglar nämligen här i skärgården
med säden till någon ö, där det finns kvarn. Jag
varnade de delegerade. Jag sade, att det inte var
en båt utan en likkista. — Nå, den likkistan skulle
de nog reparera. — Men jag ville inte ha deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
