Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nattsegling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rimmen bli alltmera puerila,
ju vitare de välva, havssjöns kammar.
Nu komma två terziner med på slutet —
sonetten är ett band, en black, en boja,
som jag vill slita sönder i atomer,
ty det som borde svalla fritt, blir gjutet,
och tankar löpa fara att bli goja,
om rytm skall mätas medelst metrofoner!
| IV. |
Men det är svårt att sluta och jag dröjer
en stund ännu vid rodret. Det förnöjer
en gammal diktardräng att stå och drömma
och rad vid rad med rimsöm sammansömma.
Här är jag ensam. Ingen kan fördöma
min klena vers och ingen kan berömma.
Och medan diktande jag havet plöjer,
mitt tysta värv mitt eget jag förnöjer.
Då steg där upp av moln en kolsvart vägg
och brotten spotta över lovarts bog.
Hon lade till. Vi måste ta in rev!
Jag skrek det högt, och ut ur skansen klev
Matts Österman och mumla i sitt skägg:
— Di andra herra måtte ha fått nog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
