Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sensationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maskineriet. Die Weltmaschine, där
remmarna gå och hjulen snurra och det sprutar blå
eld ur tungor och hjärtan och stenar och blad och
själar.
Nu blixtrar det igen. Och åskan är mycket
nära. Jag vet hur långt ljudet går i sekunden och
jag räknar ut att sista åskslaget möjligen hände
på min mark. Men nu kommer regnet, detta
härliga regn som slår ned, mjukt och varmt och som
en hälsning uppifrån, detta ljuva varma, som man
skulle vilja dricka eller kläda av sig i.
Och det strömmar över min gård. Små
rännilar söka sig fram. Det blir fåror i sanden och
jag ser hur en cigarrettstump åker i en rännil som
en lustjakt. Och blomblad driva och fastna på små
blågrå stenar och plötsligt — med ett! — skriker
en gröngöling och far över gården. Det blir en
lucka i molnens blå tak och en stråle sol kommer
ner och träffar just rätt in i mitt tacksamma öga.
Jag går ut och drar djupa andetag och dricker
hälsa och skönhet. Katten kommer ut ur köket
och sträcker på sig och gäspar. Och stararna gno
som fan och berätta för varandra om något
skvaller, som jag lyckligtvis icke har något att göra
med. Och det kommer en sval god vind från
havet. Tallarna stå och nicka och prata med
varandra. Allt är som rentvättat. Men där längst ute
mot Åland går åskan fram i natten med mörkblått
mörker, som det lyser ur ibland!
Jag träffar skeppar Söderbom på vägen
utanför mitt wigwam och säger för att säga något:
— Det var en jäkla åska, som gick över här nyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
