Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vemans hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vemans hämnd.
Vid Nybrovikens kaj låg gubben Vemans
höskuta och i dess trånga kabyss satt gubben
själv och frös, ty det var i november och
sjöpälsen gav icke värme nog. En kall västlig körare
pep i de otäta väggarna.
Han svor och muttrade för sig själv över
den förbannade pojken, som fått lov att gå i
land för att hälsa på moster sin, som var gift
långt ute vid Hornstull. Nu slog klockan tolv
och pojkfan hördes ändå inte av, fast han bara
fått landpermission till tio. Men ju mera gubben
frös, desto mera glömde han pojken, ty ett minne
från sista stadsresan stod med allt retsammare
och klarare tydlighet för hans Rådmansösjäl.
Den förbannade polisen!! Såna
polisförordningar det finns! Att inte få tända ljus ombord
på en höskuta, tänk bara det! När det är kallt,
så fan kan frysa klorna av sig, och man ändå inte
kan få värma lite kaffe till en kask! Det var det
gubben Veman gjort förra gången han låg där,
och bums kom konstapeln ombord och skrev upp
honom, fast han kunde ha fått litet värme han
med, om han bara varit en människa. Visst hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bos/0009.html
