- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:161

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl af Forsell - Carl af Forsell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

blifvit sprängd och på detta sätt spridd i rymden
under form af flera små fragmenter. Har denna
catastrophe icke varit förutsedd af Skaparen, eller
får dylika ingrepp ske i Hans lagar? Ar 1572 upptäckte
Tycho Brahe en stor stjerna af första ordningen,
som syntes komma i brand och slutligen liknade ett
utbrändt kol samt försvann och har icke mera synts
till!

Det är förut sagdt att min öfvertygelse är,
att likasom det organiska lifvet på vår jord är
underkastadt tillkomst af ett frö, utveckling,
mognad, reproduktion, aftyning, ålderdom och
död, likaså äro himmelens myriader stjernor och
solsy-stemer med all sannolikhet underkastade samma
naturlagar, d. v. s. upprinnelse ur chaos, tillvext,
fullkomlig utveckling, aftynande och slutligen död,
blott med den skillnad, att när en menniskas lifstid
icke i medeltal kan skattas högre än 60 å 70 år,
då kan jorden i sin bana omkring solen fortgå i
millioner år, men någon gång måste den upphöra,
ty hela skapelsen är underkastad omvexling. Utom de
redan existerande milliarder stjernor som befolka
rymden hafva astronomerna funnit hela himlahvalfvet
öfversålladt med nebuloser, i hvilkas midt merändels
befinnes en liten stjerna, en blifvande sol, kring
hvilken nebulosans materia ordnar sig i rullande
planeter. Härtill fordras kanske millioner år innan
det nya solsystemet kommer till den utveckling hvaruti
vi befinna oss, men det blir i sin tour, i kraft af
naturens allmänna lag, någongång moget till högsta
utveckling, till aftyning och död. Den slutsatsen
synes följa af sig sjelf, att när vi se himmelens
rymder här och der befolkas med nya solsystemer, så
måste det finnas andra delar af honom, der ett eller
annat system försvinner, ty omvexling är Skapelsens
allmännaste lag. På jorden släckes ett menniskolif
i hvarje sekund, men der f ödes ock en menniska i
hvarje sekund. Huru här-Il

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free