Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Wahlbom - Carl Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enahanda råd, som man gifvit honom i Stockholm. Han
forteätter färden till söder, upphinner Rom, utmattad
till kropp och själ *). De ljusa mellanstunderna
utöfvar han sin konst, tacksam för den goda
dagen. Dessa stunder infinna sig med allt längre
uppehåll och hafva allt kortare varaktighet. Han
märker att ej många sandkorn i timglaset äro qvar;
påminner sig Ling och Central-insti-tutet samt
besluter att i London begagna professor Geor-giis
sjukgymnastik. "Farväl, du själens stad" - utropar
han till Kom med krossade sinne, och anträder resan
åt norden, öfver Paris, samt upphinner - mera död
än lefvande - sitt mål. I London finner han, utan
mycket sökande, det enda botemedel, som kan frigöra
honom ur plågornas fjettrar - en stilla död och en
anspråkslös graf.
Så sträfvade oförtrutet hela sitt jordlif igenom
en frimodig och bottenärlig ande efter vetande och
klarhet,
*) Uti ett bref till mig yttrar landskapsmålaren
Edvard Bergh: "På våren 1856 försvann helt hastigt
"Wahlboms ansigtsvärk, till hans stora glädje att han
nu var återställd. Läkaren åter ansåg upphörandet som
ett dåligt tecken, och detta visade sig snart. Som
vanligt begaf sig Wahlbom vid sommarens annalkande
från Rom och for till en liten stad i Sabinerbergen,
"Gezano", der han tog rum på en af konstnärer vanligen
besökt locanda; några danskar bodde der äfven. En dag
infann han sig ej vid det gemensamma middagsbordet,
och, då dörren till hans rum befanns läst, ansåg
man att han gått ut. Emellertid hördes han ej af
den dagen; men då uteblifvandet äfven följande dag
fortfor, började värdfolket blifva oroliga, och vid
närmare undersökning befanns hans dörr läst innanför
och nyckeln sittande i låset. Detta väckte misstankar
att någon olycka händt honom, och man beslöt att bryta
upp dörren. Den syn som då visade sig var förfärlig:
Wahlbom låg utsträckt på golfvet, utan förmåga att
röra en lem eller yttra ett ord; endast Ögonens hemska
blickar tillkännagåfvo att han ännu var vid lif."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
