Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1569
Ryssland (Historia — 1825)
1570
len sp. 394 f.). Tvenne segerrika
krig mot Turkiet förskaffade R.
stora områden vid Svarta havet
och fri skeppsfart genom Bosporen
samt lade grunden till R: s
protektorat över de kristna folken under
turkiskt välde. Hennes planer att
låta Sverige dela Polens öde
omintetgjordes dock genom Gustav
III: s revolution. Svensk-ryska
kriget 1788—90 avslöts utan
landvinning för någondera parten. I
sin inre styrelse koketterade hon
till en början med sina sympatier
för upplysningstidens modefilosofi
och sina stora reformplaner, bl. a.
avseende livegenskapens
upphävande, men blev spec. efter
franska revolutionens utbrott alltmer
reaktionär. Vid ordnandet av
förvaltningen, främjandet av R:s
materiella förkovran, bl. a. genom
Syd-Rysslands uppodling, och
befordrandet av vetenskap, konst
och folkupplysning gjorde hon
dock betydelsefulla insatser. Flera
gånger hade Katarina att
bekämpa utbrott av socialt missnöje,
först och främst den av Pugatjov
ledda bonderesningen 1773—74.
Efter ett kort skräckvälde under
Katarinas son Paul I, vilken
deltog i koalitionen mot Frankrike,
varvid Suvorov vann glänsande
segrar i Italien, bestegs tronen
av hans son, Alexander I
(1801-—25). Genom en skicklig
konjunkturpolitik under
Napo-leonskrigen (han deltog 1805—
07 i tredje och fjärde
koalitionskrigen mot Napoleon I men slöt
1807 förbund med denne i Tilsit)
förvärvade Alexander Finland
från Sverige (se Finska
kriget 1 8 0 8—0 9) och områdena n.
om Pruth från Turkiet (freden i
Bukarest 1812). 1812 bröt han
emellertid åter med Napoleon. Då
denne s. å. ryckte över gränsen,
måste de underlägsna ryssarna
vika, och efter det ryska
nederlaget vid Borodino inryckte
Napoleon i Moskva. Då staden härjades
av eld, nödgades han emellertid
anträda återtåget, under vilket
större delen av hans armé dukade
under för köld och ryska angrepp.
R:s seger gjorde Alexander till
den självskrivne ledaren av
koalitionen mot Napoleon, och 1814
ryckte han i spetsen för de
allierades trupper in i Paris. Även på
Wienkongressen spelade
Alexander en ledande roll. Han
utmärkte sig länge för täml. liberala
tänkesätt, men under inflytande
av de mystisk-reaktionära
tids-strömningarna drog han
småningom åt tyglarna i sitt eget land
och blev en av grundarna av
Heliga alliansen. Alexander
efterträddes vid sin plötsliga död
av sin broder Nikolaus I
(1825—55), då en annan,
Konstantin, avsagt sig sina
anspråk. Då utbröt dec. 1825 en
av franska frihetsidéer påverkad
militärrevolt till förmån för
”Konstantin och konstitutionen”.
Upproret kvävdes efter en kort
gatustrid, och ”decembermännen”
(dekabristerna) straffades hårt.
Nikolaus hävdade sedan under
hela sin regering
självhärskardömets principer till det yttersta.
Varje tal om reformer var honom
en styggelse (redan i början av
sin regering förklarade han sin
avsikt att bevara livegenskapen),
och varje uppstudsighet nedslogs
obarmhärtigt, först och främst det
polska upproret 1830—31, som
kostade Polen dess relativa
självständighet och efterföljdes av
intensivt förryskningsarbete. Till
en del baserade sig denna
reaktionära politik på samtida ryska
stämningar, vilka fingo ett
språkrör i den s. k. slavofiTa rörelsen,
vilken i opposition mot sa’padni-
50. — L e x. IX. Tr. 20. 12. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
