Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1523
Rysk litteratur
1524
Nikolaus I:s ryska samhälle.
Samtidigt med att dessa tre lade
den egentliga grundvalen till
den moderna R., grundlädes den
litterära kritiken av B j ä 1 i n
-s k i j (se d. o.), som hävdade, att
litteraturen först och främst
hade till uppgift att främja
upplysning, framsteg och humanitet,
och därmed bidrog att ge R. dess
alltsedan dess så markerade
politiska och sociala inriktning.
En realism, som satte som sin
uppgift att teckna det samtida
ryska livet — en roman, som
behandlade dagens motiv och kom
med inlägg i aktuella politiska och
sociala spörsmål, ett drama, som
huvudsaki. var sedekomedi, en
lyrik, som inspirerats av dagens
strider — kännetecknar också
R. kring 1800-t:s mitt.
Tur-genjev (se d. o.) tecknade i en
serie romaner det ryska samhällets
utvecklingshistoria från 1830- till
1860-t., Gon t j ar ov (se d. o.)
skildrade den ryska
kulturmänniskans hjälplösa oförmåga vid
kontakten med de dåtida
samhällsförhållandena, M. J. S a 11 y k o v (f.
1826, d. 1889, pseud. Sjtjedrin),
en satiriker i stor stil, målade med
skoningslösa färger de mörka
sidorna i brytningstidens
Ryssland, spec. ämbetsmannaklassens
asiatiska brutalitet. En rad
författare skildrade med ulltmer
stigande realism bondelivet. O
st-r o v s k i j (se d. o.), det ryska
dramats egentlige grundläggare,
gav en växlande bild av ryskt liv
i dess mest skilda faser, främst
av den ryska köpmannaklassen,
lyrikern Nekrasov (sed. o. 1)
återgav än med satir, än med
melankoli den ödsliga ryska
verkligheten. Något vid sidan av
dessa och många andra
författare, som känsligt iwgerade för
verkligheten omkring sig, stodo
de s. k. ”rena konstens
skalder”, främst bland dem den för
sina historiska dramer
berömde A. K. Tolstoj (se d. o.),
lyrikerna A. N. Majkov (f.
1821, d. 1897) och F. I. T i u t j e v
(f. 1803, d. 1873) m. fl. I en klass
för sig, högt höjande sig över
sin tid och dess förhållanden,
tillhörande icke blott den ryska utan
världslitteraturen, stodo
slutligen de stora antipoderna L.
Tolstoj (se d. o.) och F.
Dostojevskij (se d. o.). — Den
stora ryska litterära konst, som på
1860- och 1870-t. kulminerade med
dessa båda, råkade på 1880-t. åter
på retur; under Alexander IIT:s
regim inträdde en tid av relativ
andlig ofruktbarhet och
orörlighet. Medan nu den politiska
despotismen kulminerade,
präglades litteraturen av en trött,
vemodig, nästan neurastenisk
pessimism, åt vilken den veke
V. M. G a r s j i n (f. 1855,
d. 1888) och den en tid
avgudade, nu glömde S. J. N a d
-son (f. 1862, d. 1887) gåvo
typiska uttryck. Endast den ädelt
humane Korolenko (sed. o.)
höll modet uppe och höjde sin
röst till protester mot förtrycket.
Större litterär livaktighet
inträdde först med det under 1890-t.
påbörjade politiska och sociala
uppvaknandet. Fortfarande
dominerade pessimismen, men
intensivare känd och fulltonigare
uttryckt. Tjehov (se d. o.) gav
i sina noveller och dramer en
visserl. till en början med
humoristiskt öga sedd men sedan
alltmera gripande bild av
sekelslutets Ryssland, Veresajev (f.
1866) tecknade i några romaner
den om sin väg ovissa, rotlösa
intelligensens andliga historia kring
sekelslutet. A n d r e j e v (se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
