Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richardt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
Richepin—Richert
1100
Johan Gabriel Richert. Litografi av
J. Cardon.
tion. Han bekämpade
hugenotter-na, fråntog dem deras
säkerhets-platser (främst La Rochelle
1628) och rätten till politisk
organisation men lät dem behålla
sin religiösa frihet. Han ingrep
med kraft mot högadeln, utsände
intendenter (se d. o. 2) för att
kontrollera provinsguvernörerna
och avsatte självrådiga
underhavande. En yttring av
centralisa-tion på det litterära området och
ett uttryck för R:s kulturella
intressen var inrättandet av
Franska akademin (1635). R.
var eg. ingen nyskapare, utan
hans strävanden anknöto till den
historiska utvecklingen, ehuru
hans metoder ofta voro hårdhänta
och pietetslösa. En svaghet i R:s
statskonst var hans oförmåga att
upprätthålla ordning i
finansförvaltningen. På grund av sin
målmedvetna strävan att uppbygga
en stark statsmakt och att skaffa
Frankrike ett dominerande
utrikespolitiskt inflytande anses han
likväl som en av sitt lands och
sin tids främsta statsmän. -— 2.
Armand du P 1 e s s i s,
hertig av R., f. 1696, d. 1788, den
föreg:s systersons sonson, fransk
diplomat och militär, marskalk
1748. R. var en typisk
representant för 1700-t:s franska
aristokrati och är bekant för sitt
galanta liv. — 3. Armand du
P 1 e s s i s, hertig av R., f. 1766,
d. 1822, den föreg:s sonson,
fransk politiker. R. var
premiärminister 1815—18, då han sökte
stävja de ultr areaktionär a
strömningarna, och 1820—21, då han
var mer eftergiven och
genomförde en reaktionär vallag. På
Aachenkongressen 1818 utverkade
han, att de allierade makternas
ockupationstrupper lämnade
Frankrike.
Richepin [risjpä’p], Jean, f.
1849, d. 1926, fransk författare,
led. av Fr. akad. 1908. R. har
skrivit våldsamt deklamatoriska
dikter (bl. a. bohèmedikterna La
clianson des gueux, 1876, och Les
blasphèmes, 1884, av vilka den
förra konfiskerades ss. osedlig),
dramer samt naturalistiska
romaner, i vilka han med förkärlek
behandlar upprörda och
excentriska levnadsöden (La glu, 1881.
dramatiserad 1883).
Richert [ri’kk-]. 1. Johan
Gabriel R., f. 1784, d. 1864,
jurist och politiker. R. inträdde
1805 på domarbanan, där han
snart röjde sin rika juridiska
begåvning och uppträdde till
allmänhetens värn gentemot
byråkratisk formalism. Han blev 1820
ständig sekr. vid
justitiekanslers-expeditionen och 1822
häradshövding i en domsaga i sin
västgötska hembygd. 1814—23 och
1824—33 led. av
lagkommittén (se d. o.) samt 1844—51 av
de två första lagberedningarna
(se d. o.), var han den ledande
kraften i arbetet på
moderniseringen i liberal anda av civil- och
strafflagstiftningen. Väl omsattes
de flesta av hans lagförslag först
sent och ofta endast partiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
