Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykoanalys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Psykografi—Psykologi
684
Psykografi’ (av grek, psyke’,
själ, ande, och gra’fein, skriva),
den psykologiska forskning, som
inriktar sig på beskrivning och
analys av en enskild individs
psykiska struktur och utveckling. —
P s y k o g r a’ m, en genom
psykografi erhållen karaktäristik av en
persons individualitet.
Psykologi’ (av grek, psyke’,
själ, och lo’gos, lära), läran om
själen och själslivet. Ss. mera
självständig vetenskapsgren möter
P. först hos Aristoteles (se
d. o. sp. 642). Som vetenskaplig
term har P. först använts av
aristotelikern Melankton.
Under benämningen
antropologi (se d. o.) möter sedan P.
stundom ända fram till vår egen tid,
ss. hos Boström och hans
lärjungar. Först genom C h r.
W o 1 f f s Psycholo’gia empi’rica
(1732) och Psychologia
rationa’-lis (1734) vann termen
vetenskaplig hävd. Med rationell P.
förstod Wolff vetenskapen om
själen ss. en substantiell
princip och om dess förhållande till
kroppen samt om härledningen
av de särskilda
själsförmögenhe-terna ur själens allmänna väsen.
Numera är termen metafysisk P.
vanligare i fråga om hithörande
problem. Den empiriska P. hade
åter att utgå från de särskilda
själsförmögenheternas i
erfarenheten givna
verksamhetsytt-r in gar samt att ur dem söka
utforska själens lagar och allmänna
väsen. Redan bland den wolffska
filosofins anhängare, de tyska
upplysningsfilosoferna, blev P.
väl tillgodosedd ss. en rent
empirisk vetenskap, liksom ock
inom den samtida franska
upplysningsfilosofin samt 1600- och
1700-t:s engelska filosofi. Genom
införande av experimentella och
komparativa forskningsmetoder
har P. blivit en med de
natur-vetenskapliga specialdisciplinerna
jämbördig fackvetenskap. —
Föremål för P:s forskning var i
äldre tider huvudsaki. själslivet
hos fullt utvecklade, normala
individer, närmast med hänsyn
till det för dem gemensamma, det
allmänmänskliga, till skillnad
från det individuella och det för
vissa individgrupper egenartade.
Även den moderna P. har sin
tyngdpunkt i vad man med dessa
restriktioner kan kalla
individual-psykologi. Andra grenar ha dock
tillkommit, så att det uppstått en
kollektivpsykologi. Med
föregångare ss. M. Lazarus (f.
1824, d. 1903), Frazer och H.
S p e n c e r har W. W u n d t
med anknytning till Lazarus’
terminologi i Völkerpsychologie
(4 bd, 1900—06; Folkpsykologi)
avhandlat ”folksjälens” struktur
och utveckling. Till
kollektivpsykologi hör ock studiet av vad
Gustave Le Bon kallat
massans psykologi, ett område,
som ock företrädes av
engelsmannen W. M’Dougall (f. 1871)
bl. a. i The Group Mind (1920;
Gruppens själsliv, 1925). Även
inom individualpsvkologin ha
viktiga specialdiscipliner utformats.
D. Tiedemann blev
banbry-tare för barnpsykologi (och
ungdomspsykologi), som genom W.
Preyer, G. S. Hall, W. Stern,
E. T h o r n d i k e m. fl. fått stor
betydelse för pedologi och
pedagogik. Den differentiella P.,
utbildad särskilt genom W. Stern,
söker bestämma den typiska
egenarten hos vissa grupper av
individer, t. ex. psykiska differenser
mellan män och kvinnor, det
karaktäristiska för snillrika
individer, för förbrytare
(kriminalpsykologi, se Kriminologi
och Lombroso).
Amerikaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
