Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prärieindianer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667 Prästdräkt—Prästeståndet 668
förutom prästbol, med landbor
besatta löningsboställen av flera
slag: annexhemman,
men-sa’ Ihemman,
predik-stolshemman m. fl. — Med
en från Norge härstammande
ordning anvisades efter de forna
dansk-norska provinsernas
införlivande med Sverige huvudsaki.
i Göteborgs stift vissa
löningsboställen ss. prästänkesäten.
Även i vissa andra delar av landet
tillkommo sådana (Strängnäs stift
2, Linköpings stift 1, Lunds stift
1). Dessa övergå, sedan 1910 års
prästerliga lönereglering trätt i
kraft, successivt till vanlig
prästerlig avlöningstil Igång. Även
enskilt donerade prästänkesäten
finnas, vilka dock i regel ej äro
prästerlig avlöningstillgång i lagens
mening. — Genom 1910 års
prästerliga lönelagstiftning ha
prästerna skilts från brukningen av
bostadsboställena, och alla
boställen utarrenderas genom
länsstyrelsernas försorg, dock med
undantag för bostadsbyggnader för
tjänstinnehavare och tillhörande
tomtområden (se Prästlön).
Prästdräkt, se K y r k o
-skrud sp. 14 ff.
Prästernas vederlag, anslag
till prästerliga tjänstinnehavare
av kronotiondespannmål (se
Grundskatt) ss. ersättning
för vid Gustav Vasas reduktion
indragna löningsboställen (jfr
Kyrkoegendom).
Ersättningen utgår sedan 1869 i
penningar och, i den mån 1910 års
lagstiftning vunnit tillämpning,
till kyrkofonden. Se
Prästlön.
Prästerskapets
löneregle-ringsfond, se Prästlön.
Prästerskapets änke- och
pupillkassa, inrättning för
pensionering av änkor och barn efter
avlidna prästmän m. fl.
ecklesia
stika befattningshavare, grundad
1874.
Prästeståndet, det
andliga ståndet, benämning på
prästerskapet ss. stånd (jfr d. o.).
Efter en häftig kamp trängde den
kanoniska lagens principer om
kyrkans frihet på 1200-t. igenom
i Sverige, och ett verkligt P.
uppstod, utrustat med stora
privilegier, av vilka de främsta voro
skattefrihet (se Frälse sp.
741 f.), domsrätt och rätt till
kanoniska biskopsval genom
domkapitlen. Typiskt för det
medeltida P. var det sociala avståndet
mellan det mäktiga högre
prästerskapet, hierarkin, t. ex. biskopar
och abboter, och de lägre
prästerna. P. åtnjöt icke blott ekonomiskt
välstånd och politiskt oberoende
utan hade även del i statsmakten
och var enl. medeltida åskådning
rikets främsta stånd. Biskoparna
blevo tidigt självskrivna till
riks-rådsämbeten. P :s medeltida
glansperiod inföll under unionstiden.
En av Sten Sture d. y.
inaugure-rad och av Gustav Vasa fullföljd
kyrkopolitik i förening med
reformationsrörelsen medförde dess
försvagande. Genom Västerås
re-cess 1527 upphävdes de flesta av
dess särrättigheter, och
biskoparna upphörde att vara medlemmar
av rådet. De kommo dock
fortfarande att delta i herremöten och
riksdagar, till vilka senare nu även
representanter för det lägre
prästerskapet började kallas. Ståndet
bekämpade lekmännens stigande
inflytande över kyrkan (striden
om ”consistorium ecclesiasticum
generale”, se d. o.). I 1634 års
R. F. bestämdes sättet för P:s
representation på riksdagarna. Karl
XI :s envåldsregim drabbade även
P., som genom 1686 års
kyrkolag fullständigt underordnades
konungen. Såväl under
frihets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
