Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postpaket ... - Postväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Poststaten—Postväsen
512
Poststaten, sammanfattande
benämning å befattningshavare
vid Generalpoststyrelsen samt
vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar.
Tjänstemannabefattningarna äro fastställda i
ett för postverket, telegrafverket,
Statens järnvägar och
Vattenfallsstyrelsen gemensamt
avlö-ningsreglemente. 1 jan. 1926
fun-nos 5,757 posttjänstemän, därav
1,100 icke ordinarie och 779
kvinnor. Den personal, som icke
intar tjänstemannaställning
(post-stationsföreståndare, föreståndare
för brevsamlingsställen och
ång-båtspostexpeditioner, lantbrevbä-rare, postförare,
posttransportörer och frimärksför sälj are)
uppgick till c:a 8,600.
Poststation, se Postväsen
sp. 515.
Posttidningen, se P o s t - o c h
Inrikes tidningar.
Postula’t (lat. postula/tum),
fordran, förutsättning. -— Fil. En
sats, vilken utan att kunna
bevisas dock gör anspråk på
giltighet på grund av sin betydelse ss.
nödvändig förutsättning vare sig
teoretiskt ss. villkor för vårt
vetandes möjlighet, ss. tankelagarna
(se d. o.; jfr även Axiom), 1.
praktiskt ss. villkor för våra
religiösa, etiska och rättsliga krav.
Kant har betecknat begreppen
Gud, viljefrihet och odödlighet ss.
det ”praktiska förnuftets P.”. —
Geom. Elementär, utan vidare
ut-förbar konstruktion. I Eukleides’
”Elementa” finnas tre P.: att
sammanbinda två punkter med en rät
linje; att förlänga en given rät
linje; att kring en given
medelpunkt upprita en cirkel, som går
genom en annan given punkt.
Postula’ta nobi’lium (lat.,
adelns krav), en på
kröningsriks-dagen i Uppsala 1594 till
Sigismund överlämnad skrift,
huvud
saki. författad av Erik Sparre (se
denne).
Postule’ra (lat. postula’re),
påstå, förutsätta, anta.
Postu’m, posthu’m (av lat.
pdstumus, sist), född efter
faderns död; utgiven efter
upphovsmannens (t. ex. författarens) död.
Postumia Gro’tta [-o’mia],
numera officiellt namn på
Adels-berggrottan.
Post u’rbem co’nditam, lat.,
förk. p. u. c., efter stadens
(Roms) grundläggning.
Postverket, se Postväsen.
Postväsen, de anordningar,
som av statsmakten (förr även
städer m. fl.) vidtagits för
åstadkommande av snabb, regelbunden
och säker befordran av brev och
andra smärre försändelser. ■—
Historik. Under forn- och
medeltiden saknades i allm. särskilda
organisationer för brevbefordran;
man var hänvisad till att anlita
köpmän och andra färdemän 1.
för brådskande meddelanden
sända särskilda kurirer. Först i
början av 1500-t. lades grunden till
det moderna P., främst av
tyskarna F. och J. B. v. Taxis, vilka
på uppdrag organiserade
postförbindelser mellan de olika
habs-burgska residensen (1615 erhöll
L. v. Taxis ärftlig rätt till
postchefsämbetet i Tysk-romerska
riket, vilket privilegium
bevarades inom ätten Thurn und Taxis
till 1867). På 1600-t. inrättades
i de flesta europeiska länder
statliga postorganisationer. Detta P.
var i allm. endast avsett för
statens egen brevbefordran men
utsträcktes småningom även till att
tjäna allmänheten. I äldre tid
skedde befordringen huvudsaki.
med postdiligenser samt
postbåtar med ordinarie turer, även
avsedda för passagerartrafik.
Länge användes allmänt särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
