Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisisk litteratur - Portugisisk tackling - Portulacaceae - Portus - Portvakten - Portådern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495 Portugisisk tackling—Portådern 496
från 1300-t. och utgöres av
legender, krönikor, riddarromaner etc.
Så småningom gör sig ett allt
starkare spanskt inflytande
gällande på P.; åtskilliga
portugisiska diktare skriva på spanska
(liksom även spanska skalder
använda sig av portugisiskan).
Framför allt märkes detta
inflytande i den under loppet av
1400-t. på nytt blomstrande
hovdiktningen, främst bekant genom
den av d e R e s e n d e (d. 1554)
utgivna visboken O cancioneiro
geral (tr. 1516), representerande
300 diktare, bl. a. B e r n a r d i m
Ribeiro (d. omkr. 1535) och
Christoväo Falcäo (d.
omkr. 1550), de bägge
grund-läggarna av den portugisiska
herdediktningen, Så de M i
-randa (f. 1495, d. 1558),
vilken i P. införde den italienska
renässansens former och
betecknar övergången mellan 1400-t :s
spanskt och 1500-t:s italienskt
influerade riktning, samt G i 1
Vicente (se d. o.). — 1500-t.
är P: s egentliga blomstringstid,
renässansens och humanismens
idéer göra sig allt starkare
gällande, och med de Camöes (se d. o.)
framträder P: s största namn, den
ende av P:s representanter, som
kian räknas till
världslitteraturen. Redan under 1600-t. börjar
emellertid P:s förfall, i det
diktningen får en allt starkare prägel
av svulst och onatur. — Under
1700-t. gör sig den franska
klassicismens inflytande gällande,
framför allt under konung Johan V
(1706—50), vilken sökte väcka
till liv ett litterärt hovliv efter
Ludvig XIV: s mönster och bl. a.
1756 bildade samfundet Area’dia
Ulyssipone’nse, med uppgift att
rensa språket samt att återknyta
förbindelsen med 1500-t :s
klassiska litterära traditioner. Bland
rörelsens företrädare märkes C o r
-r e i a G a r g ä o (f. 1724, d. 1772),
som skrev horatianska dikter.
Utanför ”arkadiernas” krets må
nämnas den främst ss.
sonettdiktare bekante M an o e 1 du B o
-c a g e (f. 1765, d. 1805). — Först
sent börjar nyromantiken påverka
P: s diktning. Ett av dess mest
betydande namn är J o ä o d’A 1
-m e i d a - G a r r e 11 (f. 1799, d.
1854), som skrev dikter, romaner
med nationella ämnen, skådespel
etc. samt samlade folkvisor.
Lyriska dikter av romantisk prägel
författades av Antonio de
Castilho (f. 1800, d. 1875);
Herculano de Carvalho
e A r a u j o (se d. o.) skrev
historiska romaner i W. Scotts stil.
Mot den romantiska riktningen
opponerade främst A n t h e r o
deQuental (f. 1842, d. 1891).
Efter den nyromantiska perioden
har P. i det stora hela stått
under franskt inflytande, vilket
tagit sig uttryck i ett tendentiöst
drama (Gomes de A m o r i m,
f. 1827, d. 1891), en naturalistisk
roman (E g a de Queiros, f.
1845, d. 1900) samt en
omfattande lyrisk diktning.
Portugisisk tackling, rigg med
gaffelsegel, vars gaffel är nästan
parallell med masten.
Portulaca’ceae, växtfamilj
(ordn. Centrospe’rmae). Hit hör
Portula’ca olera’cea, p o r 11 a’ k,
1. p o r t u 1 a’ k, över nästan hela
världen spridd köksväxt, odlad
även i tropikerna. Den har köttiga
blad och små gula blommor. Ätes
som sallat 1. spenat. Portulcdca
grandiflo’ra och Calandri’nia
grandiflora, bägge från
Syd-Ame-rika, odlas som prydnadsväxter.
Po’rtus, lat., hamn.
Portvakten, se Mag e.
Portådern, se Blodomlopp
sp. 100; jfr Lever.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
