Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poelenburgh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
van Poelenburgh—Poetik
342
ill. till d. o.) en av 1800-t:s största
monumentala byggnader.
van Poelenburgh [fann [-po’len-byrch],-] {+po’len-
byrch],+} Cornelis, f. 1586, d.
1667, holländsk målare. P. som
utgick från Abraham Bloeniaerts
skola i Utrecht och som länge
vistades i Italien, tillhörde en av
den sydländska barockriktningen
påverkad målarkrets.
Poe’m (fr. poème, av grek.
poVema, eg. det gjorda), dikt,
Poenitentia’rius (lat., av
poe’-na, straff), biktfader, spec. den
vid en domkyrka i biskopens ställe
tjänstgörande. Titeln bibehölls i
Norden även efter reformationen
(exempelvis i Linköping ännu på
1600-t.).
Poenologi’ [pe-] (av lat.
poe’-na, straff, och lo’gos, lära), den
del av kriminalpolitiken (se
Kriminal-), som har till
uppgift att undersöka och klarlägga
olika bestraffningsmedels
verkningssätt.
Poesi’ (fr. poésie, av grek.
poVesis, eg. frambringande),
diktning, skaldekonst; litterärt arbete
i bunden form; allt sådant, som
utmärkes av 1. väcker till liv
fantasi, känsla och stämning
(motsats : prosa). — Poesi’er,
smådikter. — P o e’ t, skald. —
Poetis e’ra, dikta. — P o e’
-t i s k, som hör till, utmärkes av
1. avser poesi; skald-, skaldisk.
Poésies fugitives [si [-fyji-ti’vv],-] {+fyji-
ti’vv],+} piéces fugitives
[pjäs] (fr. flyktiga smådikter),
benämning på en under 1700-t.,
framför allt i Frankrike men
även i Sverige vanlig diktgenre,
korta dikter av mer 1. mindre
epigrammatisk karaktär.
Poe’t, se Poesi.
Poe’ta laurea’tus. lat.,
lager-krönt skald, hovskald. Redan i
antiken förekom seden att vid större
högtider lagerkrona diktare, ett
bruk, som senare återupptogs (se
Petrarca). I England var P.
alltifrån Edvard IV :s tid en
avlönad hovbeställning, vars
innehavare skulle författa dikter till
konungens ära. Denna skyldighet
upphörde med Georg III, men
ämbetet existerar fortfarande. —
I allmännare betydelse en diktare
av högt anseende, vilken anlitas
vid nationella festligheter,
tilldelas officiella hedersbetygelser etc.
Poeta’st (ital. poetastro),
vers-makare, dålig poet.
Poeti’k (jfr Poesi), läran
om diktkonsten; arbete, som
framställer reglerna för denna. P.
utgör den del av
litteraturvetenskapen, som till skillnad från
litteraturhistorien (se d. o.)
betraktar sitt föremål från generell och
principiell synpunkt och som
sålunda sysslar mera med
diktningen som sådan och det för
all poesi väsentliga än med de
enskilda diktverken och deras
historiska sammanhang. — Som
en del av estetiken (se d. o.) har
P. under tidernas lopp varit
beroende av de olika teorierna om
konstens väsen. Äldre tiders P. var
huvudsaki. normativ, i det man
eftersträvade att ge regler för
konsten att dikta. Såväl då som
senare har P. gått hand i hand
med den antika retoriken (se d.
o.) och dess tradition liksom med
stilistiken (se d. o.). Småningom
har man lämnat den praktiskt
didaktiska ståndpunkten i insikt
om det orimliga i att på detta
område uppställa allmänna regler.
— Som en elementär uppgift för
P. har vanl. fattats bestämningen
av poesins allmänna innebörd och
jämförelsen med övriga arter av
skön konst. Vidare har man
sysslat med frågan om poesins
uppkomst och äldsta öden.
Grundläggande har därefter av ålder varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
