Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plagemann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Planetesimalhypotesen—Planetoider
296
De åtta stora planeternas banor,
kringirrande), de större
himlakroppar, som röra sig kring solen:
Merkurius, Venus, Jorden, Mars,
Jupiter, Saturnus, Uranus och
Neptunus. För ögat skiljas P.
från fixstjärnorna genom lugnare,
sällan gnistrande ljus och genom
i tuben vanl. skönjbara skivor. 5
—■ utom Jorden — voro kända
under antiken (då man som P. även
räknade solen och månen och
sålunda hade 7 P.). Uranus kan
knappast skönjas med obeväpnat
öga; Neptunus är alltid
telesko-pisk. De mellan solen och jorden
befintliga (Merkurius, Venus)
kallas undre (nedre) P., de,
som röra sig utanför Jordens
bana, ö v r e P. De förra kunna
aldrig komma i opposition utan
synas alltid i närheten av solen.
— Alla P. röra sig runt solen i
samma riktning som denna i dess
årliga rörelse. Samtliga ha
ellip-tiska banor; banplanen bilda små
vinklar med ekliptikan. De undre
P. ha retrograd rörelse, då de äro
omkring undre konjunktionen, de
övre, då de befinna sig omkring
oppositionen. — Med i n r e P.
avses Merkurius, Venus, Jorden och
Mars, med yttre Jupiter,
Saturnus, Uranus och Neptunus; de
båda grupperna skiljas av
pla-netoidernas skara. — P. ha faser
(se d. o.). Deras skenbara
diametrar äro omvänt proportionella
mot avståndet från Jorden. —
Jfr Intramerkuriella
planeter,
Transneptu-n i s k a planeter,
Planetoider och Solsystem.
Planetesima’lhypotesen,
framställd av T. C. Chamberlain,
härleder planeternas ursprung från
små, i den urspr. kaotiska massan
ingående planetkärnor (eng.
pla-netesimals) i st. f. från
konden-sation av nebulös materia.
Planetoi’der (av planet, och
grek. ei’dos, form, gestalt),
a s t e r o i’ d e r,
småplaneter, till vårt solsystem hörande
smärre himlakroppar, vilka röra
sig kring solen i elliptiska banor,
som — på 7 undantag när — äro
belägna mellan Mars’ och
Jupi-ters, i flertalet fall närmare den
förras. Alla P. äro teleskopiska;
storleken varierar mellan 10,5
och 12,5 (jfr Stjärnor).
Diametern hos de största (Ceres,
Vesta) torde uppgå till 300—400
km., hos de minsta till 5—7 km.;
hos flertalet är den mindre än
100 km. Den samlade massan av
alla hittills kända P. torde icke
utgöra mer än 1/wo av Jordens.
Banplanets lutning mot
ekliptikan varierar mellan 0° och 43°,
excentriciteten mellan 0 och 0,65.
— Av de 7 P., vilkas banor icke
ligga mellan Mars’ och Jupiters,
kan Eros komma Jorden närmare
än någon annan P. 1. planet. De 6
övriga befinna sig ung. på samma
avstånd från solen som Jupiter,
men kunna på grund av banornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
