Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nymphenburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Nyplatonismen—Nypytagoreismen
1148
medel utlämnas, efter
Lantbruks-styrelsens bestämmande, ss. lån
till landsting 1.
hushållningssällskap, vilka i sin tur utlämna
låneunderstöd till mindre
jordbrukare. Lånen äro ränte- och
amorteringsfria under två år.
Därefter sker återbetalningen
under sju år, varvid ränta beräknas,
vid lån från Norrländska
nyod-lingsfonden, efter 3 % och, vid
lån från allmänna
nyodlingsfon-den, efter 4 %.
Nyplatoni’smen, en strömning
inom den grekiska filosofin under
200—500-t. e. Kr. Dess förelöpare
äro den judiskt hellenistiska
spekulation, som Filon företrädde,
nypytagoreismen (se d. o.), och en
därmed nära besläktad
pytago-reisk platonism under de båda
första kristna årh., representerad
bl. a. av Plutarkos och Numenios
från Apamea. Den egentliga N.
framträder på 200-t. först med
A mm o’ n i o s S a’ kk a s från
Alexandria, vilken dock ej
efterlämnat några skrifter. Hans
lärjunge Ploti’nos
efterlämnade däremot 54 skrifter, vilka hans
lärjunge P or f y’ r i o s utgav i
nio delar (därav namnet
Ennea’-der, av grek. enne’a, nio), vardera
med sex skrifter. Plotinos lär i
likhet med Platon tillvaron av en
idévärld, i vilken de sinnliga tingen
ha sina urbilder, men i olikhet
med honom tillskriver han ej
idéerna en ursprungligt självständig
existens utan fattar dem ss.
beroende av ett urväsen, vilket
endast kan betecknas med
attributen det ena och det goda. De
framgå ur detta högsta väsen genom
emanation (se d. o.) 1.
utström-ning (jfr Gnosticismen, som
dock av Plotinos bekämpades).
Tillsammans ingå idéerna ss. ett
enhetligt sammanhang i vad
Plotinos kallar det gudomliga
förnuf
tet (grek, nus), vilket begrepp
tidigare återfinnes i Filons
logoslära (se d. o.). Ur detta förnuft
framgår ss. en lägre emanation
världssjälen, vari bl. a. de
enskilda människosjälarna ingå, och ur
denna i sin tur sinnevärlden, i
vilken idéernas fullkomlighet är
förvanskad genom beblandelse med
materien, tomhetens, mörkrets och
tillika det ondas princip.
Människosjälen har från en
preexi-stens i salig gemenskap med
gudomen och idévärlden genom ett
syndafall före jordelivet tvungits
att ikläda sig den förgängliga
stofthyddan men längtar tillbaka
till sitt himmelska ursprung.
Vägen till återförening går genom
dygden, den filosofiska
spekulationen, samt till sist och högst
genom försjunkande i gudomen
under extasens
hänryckningstill-stånd. — Plotinos’ lärjunge
Porfyr ios hade själv en lärjunge i
I a’ m b 1 i k o s, vilken
sammansmälte N: s grekiska element med
orientalisk mytologi och bland
sina lärjungar bl. a. räknade
M a x i m o s från Efesos, vilken
invigde kejsar Julianus Apostata i
N: s åskådning. N: s siste store
representant var P r o’ k 1 o s, vilken
verkade i Aten ss. föreståndare 1.
”skolark” för den ännu alltjämt
existerande gamla platonska
akademin. Dess siste skolark blev
ny-platonikern D a m a’ s k i o s,
vilken 529 fick uppleva dess
stängning av Justinianus I.
Nypon, se Rosa.
Nypytagorefsmen, en
pånyttfödelse av den äldre
pytagoreis-mens (se Försokratisk
filosofi sp. 960)
spekulationer. Bland dess representanter
märkas Nigidius Figulus (d. 45
f. Kr.), senare Moderatus från
Ga-des och Apollonios från Tyana (på
kejsar Neros tid) samt ett år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
