Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merkuroföreningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1521
Merkuroföreningar—Merovingerna
1522
så liten, att passagen icke kan
iakttas med blotta ögat. — Ang.
störingar i M: s rörelse se I n
-tramerkurie11 a
planeter. Se även M e r c u r i u s.
Merku’roföreningar, se
Kvicksilverföreningar.
Merlin [mo’lin], en i de
walesiska sagorna förekommande
trollkarl, som deltog i kung
Arthurs strider med
angelsachsar-na och som dennes trogne vän
städse använder sin
trolldoms-konst i det godas tjänst. M. har
ofta lämnat stoff till skönlitterär
behandling.
Merlin [märlä’g], P h i 1 i p p e
A n t o i n e, f. 1754, d. 1838, greve,
fransk revolutionsman. Medlem av
nationalförsamlingen och
natio-nalkonventet, anslöt sig M. till
jakobinerna och var en av
välfärdsutskottets ledare. Sedermera
medverkade han till Robespierres
störtande, blev 1795
justitieminister och gjorde stora insatser i
strafflagen av s. å. 1797 led. av
direktoriet, hade han även under
Napoleonstiden höga poster.
Me’rodak-Ba’ladan, kaldeisk
furste, som vid Salmanassar IV :s
död (722) lät utropa sig till
konung i Babel och först 710 blev
fördriven av Sargon II. 702
lyckades han åter för en tid bli
konung där. Enl. 2 Kon. 20 sökte
M. förbund även med Hiskia.
Me’roé, forntida stad i s.
Nu-bien. Blev ung. 600 f. Kr. residens
för de etiopiska härskare, som
dessförinnan haft sitt säte i
Na-pata (se d. o.). Kulturen i M. var
starkt påverkad av den egyptiska,
varom tempelruiner och tvenne
pyramidgrupper ännu bära vittne.
Merogoni’ (av grek, me’ros,
del, och go’nos, alstring),
utveckling av kärnlösa, med
sädeskrop-par befruktade delar av äggceller.
Försök med M. ha utförts bl. a.
med sjöborrar m. fl. djur.
Merovi’ngerna, M e r o
-vi’ ngiska ätten, frankisk
konungaätt, urspr. härskande
över de saliska frankerna. Omkr.
430 omtalas K 1 o d j o, som
inträngde i Gallien; omkr. 450
M e r o v i g, som givit ätten dess
namn. Dennes son K i 1 d e r i k
(d. 481) residerade i Tournai, där
man 1653 fann hans grav. Han
efterträddes av K 1 o d v i g (481
—511), en hänsynslös
barbarhövding men skicklig politiker. Efter
att ha övergått till katolicismen
blev han för Rom ett lika kraftigt
stöd mot arianismen som Rom för
honom i hans erövringspolitik,
genom vilken han grundade
Fran-kiska rikets storhet. Klodvigs fyra
söner, mellan vilka riket delades,
fortsatte trots inbördes
tvistighe-ter framgångsrikt faderns
erövringspolitik. Sedan den siste av
bröderna, K 1 o t a r I, 561 dött,
delades riket mellan hans söner.
Av dessa var S i g i b e r t förmäld
med den västgöt iska prinsessan
Brunhilda och K i 1 p e r i k
med Brunhildas syster
Galas-vi n t a. Av sin frilla F
rede-g u n d a förmåddes Kilperik att
mörda sin gemål, vilket blev
anledningen till en kamp mellan
henne och Brunhilda. Härunder
mördades Sigibert 575 och
Kilperik 584, men Brunhilda, som
kämpade för konungamaktens
intressen gentemot stormännen,
behöll makten i Austrasien till 613,
då Fredegundas son K 1 o t a r II
(d. 628) uppsattes på tronen och
beredde Brunhilda en grym död.
Dessa släktfejder avspeglas i den
senare germanska epiken (se
Volsungasagan). Klotar II
förenade hela Frankiska riket
men tvangs att göra stora
eftergifter åt stormännen. Hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
