Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mendoza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1501
Mendoza—Mengelberg
1502
330,000 inv., huvudsaki. mestizer.
— 2. Huvudstad i M. 1, vid den
transandinska järnvägen. Viktigt
affärscentrum. 60,000 inv.
Mendoza [-då’tha]. 1. Diego
d e M., f. 1503, d. 1575, spansk
författare, historiker, statsman. M.
skrev kvicka och eleganta dikter
samt en dramatiskt livfull
skildring av den moriska resningen
1568—71 (Historia de la guerra
de Grenada, tr. 1627). Han
betraktades länge, ehuru med orätt, som
förf, till Lazarillo de Tormes. ■—■
2. Se de Alar cön y Mendoza.
Mened, medvetet falsk utsaga,
inför domstol 1. annorstädes
efter domstols förordnande
bekräftad med ed 1. avgiven på förut
avlagd ed (falskt vittne). Häri
in-begripes jämväl förtigande
mot bättre vetande. Har
bekänna-re av lära, vari edgång ej är
tilllåten, på annat i st. f. ed
vedertaget sätt bekräftat falskt
vittnesbörd 1. falsk utsaga 1. har någon
vittnat falskt inför rätta, då ed
varit honom eftergiven, skall han
ändå anses ha begått M. Straffet
för M. når upp till sex års
straffarbete och kan skärpas, om någon
genom M. bidragit till att en
oskyldig dömts till straff, vilket
helt 1. delvis undergåtts.
Menedaren är då förfallen till straff även
för falsk angivelse.
Menelä’os. 1. Se T r o
ja-sagan. — 2. Grekisk
matematiker, verksam i Alexandria omkr.
100 e. Kr., gjorde banbrytande
undersökningar inom den sfäriska
geometrin och trigonometrin.
Me’nelik, furstar av Abessinien
(se d. o. sp. 18 f.).
Menéndez Pida’l [-ne’nndeth],
R a m o n, f. 1869, spansk
språkforskare, prof, i Madrid 1899, har
utgivit betydande filologiska och
litteraturhistoriska arbeten,
sär
skilt rörande spansk
medeltidsdiktning och spansk språkhistoria.
Menéndez y Pelago [
ne’nn-deth i pela’jå], M a r c e 1 i n o, f.
1856, d. 1912, spansk
litteraturhistoriker och kritiker, prof, i
Madrid 1878, överbibliotekarie
vid Nationalbiblioteket 1898. M.
skrev talrika arbeten i spansk
litteraturhistoria och räknas ss.
kritiker bland Spaniens främsta.
Mene’nius Agri’ppa, enl.
sägnen romersk patricier, som vid
ple-bej ernås utvandring till det heliga
berget 494 f. Kr. förmådde dem
att återvända genom att berätta
fabeln om tvisten mellan magen
och lemmarna.
Me’nes, se Egypten sp. 749.
Ménestrel [-strä’ll] (av lat.
minist eria’lis, tjänare), jonglör
(se d. o.) med fast anställning vid
furstligt 1. högadligt hov; ofrälse
diktare 1. sångare (jfr
Trubadur). M. sammanslöto sig ofta
till skrån. Jfr Mins t r e 1.
Me’ne te’kel, högtidlig
varning, bebådande en av högre makt
beslutad, snar dom. Syftar på de
ord, mene’, mene’, teke’1, ufarsi’n,
som enl. Daniels bok (kap. 5) en
osynlig hand skrev på väggen i
Belsassars (se d. o.) gästabudssal.
Ordagrant är uttrycket endast en
(förvanskad) uppräkning av
babyloniska myntslag: mina, mina,
sekel, halvmina, men det torde
samtidigt ha varit en
besvärjelseformel, varav den bibliska
tolkningen : räknad, räknad, vägd och
delad, vilket uttyddes som en
förkunnelse om Belsassars rikes
snara fall.
Me’ngelberg [bärch], Josef
Willem, f. 1871, holländsk
musiker, sedan 1895 ledare för
Concert-gebouworkestern i Amsterdam,
har som orkesterdirigent vunnit
berömmelse i Europa och
Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
