Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lugné-Poë ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Lukas—Luktnerven
844
furste, patriark i Alexandria
1602, i Konstantinopel 1620.
Genom holländska sändebudet
bekant med reformerta kyrkan,
ivrade L. för ett närmande till
denna och en reformation av den
ortodoxa i evangelisk riktning
Detta ådrog honom hat från
jesuiterna, vilka i Konstantinopel
arbetade för den grekiska kyrkans
förening med Rom. Genom deras
föranstaltande blev han anklagad
för politiska stämplingar och
slutligen på sultanens befallning
dränkt. L. stod även i förbindelse
med England och Sverige (brev
från och till Gustav II Adolf samt
till Axel Oxenstierna).
Lukas är i Filem. 24; Kol.
4: 14 och 2 Tim. 4: 11 namnet på
en Paulus’ medhjälpare, enl. Kol.
4: 14 till yrket läkare. Från
100-t:s mitt tillskrives honom
det urspr. enhetliga verk, som
ut-göres av 3: e evangeliet och Apg.
Uppgiften vilar trol. på gammal
tradition om L. ss. förf, till någon
i Apg. ingående källskrift (sannol.
fiiamför allt de s. k. ”vi-styckena”
i kap. 16, 20 f. och 27). I den
senare legenden framställes L. även
ss. målare, varför målarna valt
honom till skyddspatron. Om L:s
evangelistsymbol se Evangelist
2 — Det L. tillskrivna evangeliet
härrör tydligen från en
hedna-kfisten författare och är sannol.
skrivet omedelbart före
Apostlagärningarna (se d. o.). Det vilar
på två huvudkällor: Markus’
evangelium samt en omfattande
samling av Jesus-ord (se vid.
Synoptiska evangelier
-n a), men också på särtraditioner,
delvis av judisk (dock icke
skriftlärd) färg. Dess författare
bemödar sig att insätta evangeliets
händelser i den allmänna
historiens ram och har flerstädes
indirekt kritiserat källorna.
Lukas av Prag, se B ö h m i
-ska bröder.
Lukasgille var särskilt i
Nederländerna den vanliga benämningen
på målarskråna (efter evangelisten
Lukas, målarnas skyddspatron).
Lukianos. 1- L. från
Samosat a (i Syrien), f. omkr. 120, d.
omkr. 185 e. Kr., grekisk filosof
och författare, död som romersk
ämbetsman i Egypten. L., vilken
räknas som en av senantikens
mest betydande skönlitterära
författare, skrev en mängd bitande
kvicka satiriska dialoger, bl. a.
riktade mot den i upplösning
stadda gamla gudatron och mot
de nya sekternas
världsförkla-ringsförsök. Ett av L:s mest
bekanta arbeten är hans Sanna
historier, en överdådigt kvick
parodi på tidens fantastiska
rese-romaner. — 2. L. martyren,
d 312 under Maximinus Dajas
förföljelse, gammalkyrklig teolog,
lärjunge till Paulus från
Samo-sata, grundade Antiokenska
skolan (se d. o.).
Lukratfv (lat. lucrati’mis, av
lu’crum, vinst), vinstgivande.
Lu’ksor, Luxor, stad i övre
Egypten på Nilens ö. strand,
belägen på platsen för det forna
Tebe. Livligt besökt turistort.
12,600 inv. — L. är berömt för
ruinerna av det huvudsaki. åt
Amon helgade templet, jämte
templet i Karnak den
fornegyp-tiska tempelbyggnadskonstens
väldigaste verk. Det består
förutom av en mängd smärre rum av
två stora kolonngårdar, den ena
byggd av Amenhotep III, den
andra av Ramses II, förenade
genom en huvudsaki. av Amenhotep
III uppförd kolonnad, ö.
kolonngården smyckas av
kolossalstatyer av Ramses II.
Luktnerven, se H j ä r n n e r
-ver sp. 814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
