Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Letter - Letterstedt, Jakob - Lettgallen - Lettiska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437 Letterstedt—Lettiska språket och litteraturen 438
Lettlands invånare. L. ha från s.ö.
invandrat i Kurland och Livland
och undanträngt 1. assimilerat en
äldre finsk befolkning.
Letterstedt, Jakob, f. 1796,
d. 1862, mecenat (hette urspr.
Lallerstedt). L., som större
delen av sitt liv vistades i
Kapstaden, där han på spekulationer
förtjänade en stor förmögenhet,
gjorde storartade donationer till
befrämjande av kulturella
ändamål i Sverige. På grundval av en
till Vetenskapsakademin lämnad
donation å c:a 300,000 kr. skulle
bildas Letterstedt sk a
föreningen för industri,
vetenskap och konst.
Föreningens inkomster användas
huvudsaki. till bekostande av Nordisk
tidskrift (se d. o.) samt till
understöd åt svenska, norska och
danska idkare av konst,
vetenskap och industri. Vidare
lämnade L. till Vetenskapsakademin
90,000 kr., av vilka räntorna ss.
Letterstedtska prisen
— kontant 1. i form av en
guldmedalj — utdelas ss. 1) pris för
litterärt, konstnärligt 1.
vetenskapligt arbete, 2) belöning för
utmärkt översättningsarbete, 3)
understöd till vetenskapliga
undersökningar. Slutligen
förordnade L. att 90,000 kr. skulle
utgöra en fond, av vilken årliga
räntan skulle användas till
utrikes resestipendier för yngre
lovande svenskar. Av denna fond
uppkomna besparingar ha
avsatts till ett inrikes
resestipendium. Medlen förvaltas av
Vetenskapsakademin.
Lettgallen, se Lettland sp.
441.
Lettiska språket och
litteraturen. Lettiskan hör till den
baltiska grenen av den
baltiskslaviska språkgruppen (se I n d
o-europeiska språk) och
talas numera av närmare 2 mill.
människor (se Letter).
Höglettiska talas i
språkområdets ö. och s.ö. delar, och 1 å g
-lettiska, grundvalen för
skriftspråket, renast omkring
Riga och Mitau. Liksom den
närbesläktade litauiskan hai’
lettiskan en mycket ålderdomlig
prägel. — Under medeltiden ägde
letterna en rik folkdiktning,
bestående av lyrik, sagor, sägner
o. d., vilken emellertid
upptecknats först på 1800-t. Den
skrivna litteraturen från 1500-,
1600- och 1700-t. består eg. blott
av översättningar och
uppbyggel-selitteratur. De första ansatserna
till en lettisk skönlitteratur, från
tiden omkring 1800, ha också en
didaktisk och religiös
anstrykning. På 1820-t. inträder en
nationell renässans. Det lettiska
litteratursällskapet bildas 1824, och
en betydande litteratur med
motiv från lettiskt folkliv uppstår,
bland vars främsta representanter
märkas lyrikern J. Allunans (f.
1836, d. 1864), novellisten J.
Nei-kens (f. 1826, d. 1868) samt
epikerna A. Pumpurs (f. 1841,
d. 1902) samt bröderna R e i n i s
(f. 1839, d. 1920) och Matiss
Kaudzits (f. 1848). På
1890-t. börjar den s. k. ”jaunä
sträva” (”den nya rörelsen”),
vilken kämpar för radikala, ofta
socialdemokratiska idéer. Bland
mera betydande namn inom denna
riktning märkas T. Seiferts
(f. 1865), realistisk författare och
kritiker, J. P 1 i e k s a n s (f.
1865, pseud. R a i n i s), lyriker,
och hans maka Elsa
Rosen-berg-Plieksans (f. 1868,
pseud. A s p a z i j a), i sina
dramer en ivrig förespråkare för
kvinnosaken. Betydande äro
också novellisten och dramatikern R.
Bl au man is (f. 1862, d. 1908)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
