Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Lera
426
någon längre stund. Dessa bestå
av mycket små partiklar av högst
0,002 mm. diameter och utgöras
dels av formlösa, kolloida
förvittringsprodukter, ss. zeoliter,
järnoxid- och ler jordshy dr at och (i
varmt klimat) kaolin, dels av
ytterligt små glimmerfjäll.
Därjämte innehåller L. alltid stoftfin
sand (stoftsand, slam, mjuna),
som icke är plastisk men bidrager
att göra jorden tät och
svårge-nomsläpplig (jfr Jäslera).
Dungjord kallas i vissa
trakter en L., som är uppblandad med
mull och torv. Se vid. Jord. —
Efter den geologiska härkomsten
skiljes mellan följande slag av
L.: 1. D i 1 u v i a’ 1 - och
issjö-1 e r a, avsatt ur av isälvarna
medfört slam, förekommer blott
lokalt. 2. Morän- 1.
jökel-1 e r a, morän (se d. o.), som
innehåller övervägande
lerbestånds-delar, är inom och strax s. om
Sveriges silurområden kalkhaltig
(lermärgel, märgellera)
och på grund härav en
värdefull åkerjord. 3. Ishavs- 1.
glaciallera, varvig L.,
som bildats i havet av det av
istidens jökelälvar medförda
slammet, bildar ett sammanhängande
lager i alla de delar av Sverige,
som under istiden voro nedsänkta
under havets yta. Är en fruktbar
jordmån. 4. Postglacial- 1.
åkerlera, oskiktad L., har efter
istidens slut bildats av lera, vilken
avslammats ur ishavslerans övre
lager. Denna L., som i
Mälarlandskapen till stor del övertäcker
ishavsleran och utgör den
vanligaste åkerjorden, är i allmänhet
fruktbar men styv. I djupare
lager är den ofta starkt uppblandad
med lämningar av tång och till
följd därav starkt luktande och
mörk till färgen (svartlera).
Eljest har den i djupare lager,
Le Puy med. katedralen.
skyddade mot luftens inverkan,
en blågrå färgton, beroende på
halt av ferroföreningar (b 1 å
-ler a). 5. Allu vi al -1. s
väm-1 e r a, den under nuvarande
geologiska tid ur vattensamlingar
och vid översvämningar avsatta
L., är vanl. till följd av större
inblandning av organiska ämnen
och sand lättbrukad och
fruktbar. — L:s användbarhet för
tekniska ändamål beror
huvudsaki. på dess formbarhet och
egenskap att vid upphettning hårdna
till en stenartad massa. Särskilt
glacialleran är ett gott material
för tillverkning av tegel och bränt
lergods. E 1 d f a s t L., som i
Sverige finns i Skånes jurasystem,
kallas en L., som även vid mycket
hög värmegrad icke
sammansint-rar och ändrar form. Inblandning
av kalk i större korn 1. stycken
gör L. mindre lämplig till tegel
och krukmakargods, emedan den
brända kalken upptar vatten
och därvid sväller och
sönderspränger godset. — Ordet L.
användes stundom liktydigt med
mugg (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
