Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstharmonium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Konstharmonium—Konsthögskolan
1130
svenska konsthantverket. K.
utger sedan 1923 en årsskrift,
Svensk nyttokonst.
Konstharmo’nium, se
Orgel-harmonium.
Konsthistoria, vetenskapen om
de bildande konsternas historiska
utveckling. Som självständig
vetenskap är K. relativt ung.
Viktiga källskrifter i form av konst
-närsbiografier och
monumentbeskrivningar finnas visserl.
redan från antiken (Pausanias,
P 1 i n i u s), och under
renässansen når den biografiska K. en
blomstring med Vasari, Karel
van M ander m. fl.; 1600- och
1700-t. medföra ytterligare
materialsamlingar. Men först med
Winckelmanns banbrytande
studier över den grekiska konsten
uppstår en K. i modern mening,
inriktad på studiet av
konstverken själva och deras egenskaper.
Under 1800-t:s förra del står
dock K. i ett starkt beroende av
den spekulativa estetiken, och
först på 1870-t. utvecklas den till
en fullt empirisk vetenskap. Med
den stilkritiska metoden (först
utbildad och tillämpad på
italiensk renässanskonst av
italienaren M o r e 11 i), som genom
jämförande studium av
konstverkens stilistiska och tekniska
egendomligheter söker vinna fasta
hållpunkter för deras datering
och hänförande till olika mästare
och skolor, har K. fått en
arbetsmetod, som vid sidan av det
dokumentariska källstudiet alltjämt
utgör dess viktigaste, varvid även
fotografikonstens utveckling
varit K. till hjälp. Genom
stilkritisk granskning av de med
traditionella mästarnamn betecknade
verken i museerna och
annorstädes ha nya, säkrare bestämningar
vunnits. Samtidigt därmed ha
andra forskare genom
systema
tisk bearbetning av nytt 1. förut
obeaktat material sökt vidga K:s
område, som tidigare huvudsaki.
omfattat antikens och
renässansens europeiska konst, med nya
epoker (främst medeltiden) och
konstområden (främst Orienten,
vars betydelse för den kristna
konsten särskilt S t r z y g o w
-s k i s forskningar klarlagt). Även
för konstteorin (se d. o.) har det
historiska stilstudiet (främst
genom Wölfflin) medfört en
förnyelse. — I Sverige, där 1600-t:s
antikvitetsintresse och 1700-t :s
estetiska skrifter (E h r e n
-svärd) i viss mån förberett K.,
framträder denna först i början
av 1800-t. (vårt första
konsthistoriska arbete är L o r e n z o
Hammarskjölds Utkast till
de bildande konsternas histöria,
1817) men går även här länge i
estetikens ledband (som
akademiskt läroämne skildes K. först
1908 från denna). Vid sidan
därav framväxer emellertid en
grundläggande monument- och
arkivforskning (K. G. B r u n i u s,
E i c h h o r n, Hans H i 1 d e
-brand, Upmark d. ä.). Med
den stilkritiska metodens
genombrott omkr. 1900 har en modernt
utbildad forskargeneration
framträtt, som utvecklat en livlig
verksamhet, hittills främst inom
det av J. R o o s v a 1 och hans
lärjungar upptagna studiet av den
svenska medeltidskonsten.
Konsthistoriska sällskapet,
en 1914 i Sthlm bildad
sammanslutning av konsthistoriker och
konsthistoriskt intresserade i
syfte att befordra kunskapen om och
intresset för äldre konst. K.
utger en årsskrift, Konsthistoriska
sällskapets publikation.
Konsthögskolan, se
Akademien för de fria
konsterna.
Ord, som ej återfinna? under K, torde söka? under C och H,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
