Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsideration ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115
Konsol—Konsonanter
1116
värnplikt i vissa länder, nu eg.
de engelsktalande och, särskilt
under 1700-t., även på kontinenten.
Konsol (fr. console), inom
byggnadskonsten ett utsprång av
växlande form och material,
tjänande som stöd 1. fäste för bågar,
gesimser, balkonger o. s. v. —
Inom möbelkonsten tjänar K.
liknande uppgifter, att uppbära
hyllor, bord, konsolbord, o. d.
— Konsolbal k, se C a n t i
-lever.
Konsolide’ra (av lat. con,
samman, och soTidus, fast), förstärka,
ge styrka, stadga; trygga
betalningen av en skuld genom att
däråt anvisa bestämda
inkomstkällor.
Konsona’ns (lat. consona’re,
klinga tillsammans), två 1. flera
toners uppgående i en klangenhet.
Uppfattningen av K. har under
tiderna växlat. I nutida musik
äro dur- och mollskalans
treklanger med alla sina intervaller
konsonanser. Jfr
Tonförnimmelser.
Konsona’nter (av lat.
conso-na’ntes, sing. co’nsonans, som
ljuder tillsammans med, nämligen
med ett annat ljud), en
benämning på vissa språkljud, vilken
dock fått en tvåfaldig innebörd
(jfr Språkljud). Dels har
termen K. bibehållit sin
ursprungliga innebörd och betecknar då
sådana språkljud, som icke ensamma
bilda (1. bruka bilda) en stavelse,
utan som ”ljuda med” ett annat
ljud, som då fyller denna
stavelsebildande funktion; dels åsyftar
termen en egenhet i språkljudens
bildningssätt (artikulation) och
betecknar då de ljud, vilkas
grundkaraktär bestämmes genom
de ljud, som uppstå vid
luftströmmens passerande genom en
förträngning 1. spärrning, ett
kontaktsläge, någonstädes i
talappa
raten, 1. åtminstone genom själva
denna spärrning (ss. vid m, n). I
den förra betydelsen, här kallad
K1., står K. i motsats till s o
-n a n t, i den senare, här kallad
K2., till vokal. — Samtliga
språkljud kunna indelas antingen
i sonan ter och K1. 1. i vokaler
och K2. Den populära
användningen av termen K. är snarast = K2.
Man säger då, att t. ex. m, r, l, s,
t, g äro K., medan t. ex. a, i, o
äro vokaler, därför att
luftströmmen här får passera utan
ljudalstring i munhålan. Men flera av
de sålunda som K. betecknade äro
icke K1.: i t. ex. handel, vatten (i
vilka vanl. intet e höres), hm (ss.
interjektion) utgöra just resp, l,
n, m kärnan i en stavelse, d. v. s.
de äro sonanter. Omvänt behöva ej
alla K1, även vara K2.: i ty. bein
1. sv. aj, ja uttalas j oftast
voka-liskt (jfr Vokaler). — Då de
flesta K2, bildas i munhålan (jfr
nedan), hai’ man med fog försökt
ersätta K2, med termen b u c k a
-ler (av lat. bu’cca, mun) för att
slippa dubbeltydigheten av termen
K. — För indelningen av K1,
redo-göres under Språkljud. K2,
indelas dels efter bildningssättet
och arten av det uppkomna ljudet,
dels efter bildningsstället. Enl.
den förra indelningen skiljes på
explosivor 1. klusiler och
frika-tivor 1. spiranter (se resp, ord),
till vilka lämpligen fogas
tremu-lanten (vibranten) r samt i-ljudet
med sin delvis egenartade
”late-rala” bildning (av lat. la’tus, sida;
luften passerar kluven tungans
sidoränder). Hit kan ock räknas
indelningen i ”fortes” (starka)
och ”lenes” (svaga) — p, t, k äro
t. ex. fortes, men ö, d, g lenes —
och i aspirerade och oaspirerade
(se Aspiration). Vissa
andra indelningar nämnas under
Språkljud. Vid indelning
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
